Vem kan läsa våra tankar om 100 år?

Av Måns Jonasson den 9 maj, 2011

En stor del av mitt liv är borta för alltid. De spår jag lämnar efter mig i det arbete jag utför är svårare och svårare att hitta ju längre bak i tiden jag vill bege mig. Det här är den skärrande insikt jag kommit till efter att förgäves ha försökt hitta en version av min allra första "blogg" (på den tiden hette det bara hemsida).

Hemsidan låg på ett webbhotell som inte längre finns – på ett domännamn som inte längre är registrerat.

Skulle jag ha varit smart nog att arkivera innehållet offline är det ändå långt ifrån säkert att jag skulle kunna se det. Detta eftersom jag troligen hade sparat ner det på en diskett eller cd-skiva som nu, redan femton år senare, med stor sannolikhet drabbats av digital röta i någon form och inte gått att läsa in.

Problemet med att arkivera digital information

I mitt arbete har jag jobbat med hundratals webbplatser – som designer, utvecklare, projektledare eller bara konceptmakare. Men det är mycket få av dem jag skulle kunna visa upp för dig. De flesta ligger inte på webben längre, eller ligger bakom inloggningar jag inte längre har tillgång till. Jag borde naturligtvis ha varit bättre på att löpande dokumentera allt jag gjort, tagit skärmdumpar på webbsidor och sparat ner kod i offlinearkiv. Men det har jag väldigt sällan tänkt på att göra och nu är det för sent.

Allt detta drabbar mig ju på ett högst personligt plan, men jag funderar ofta på hur det ska bli för framtidens forskare och studenter. När någon på 2100-talet vill lära sig mer om hur vi levde runt millennieskiftet, kommer det att finnas möjlighet att läsa privata tankar och idéer då, på samma sätt som det i dag går att läsa donerade brev och dagböcker från 1800-talet? Vem deponerar sitt mejlkonto hos Kungliga Biblioteket? Och om någon nu gör det – hur arkiveras informationen?

En lösning på gång?

Att vi behöver hitta på en lösning på arkivering av internet är absolut inget nytt. Redan 1997 startade KB sitt projekt Kulturarw3 i syfte att arkivera hela den svenska webben för framtiden. Internet Archive är en amerikansk motsvarighet – en icke-vinstdrivande organisation som försöker dammsuga internet för att skapa ett sökbart arkiv av allt innehåll för framtida bruk.

Hur går det för KB och hur går det för internet Archive? Jag vet inte, men jag vill lära mig mer. Därför har vi bjudit in representanter för båda organisationerna till höstens Internetdagarna för att berätta om hur man gått till väga, status för projekten och hur vi vanliga dödliga nätmedborgare kan försäkra oss om att våra digitala liv finns tillgängliga även för kommande generationer.