Unga tycker det är lättare än äldre att avgöra vad som är sant eller falskt på sociala medier. Men risken finns att unga överskattar sin förmåga till källkritik på sociala medier.

I en värld där till och med världens mäktigaste ledare sprider osanningar på sociala medier är det mer angeläget än någonsin att undersöka svenskarnas förmåga till digital källkritik. Därför släpper Internetstiftelsen nu rapporten Källkritik i Sverige 2025, en kompletterande undersökning av Svenskarna och internet.

– Det är helt klart lättare att manipulera information i sociala medier än i redaktionella medier. Samtidigt vet vi att många yngre har sociala medier som primär nyhetskanal. Det är en viktig anledning till att vi tittat närmare på det här, säger Björn Appelgren som är folkbildningsansvarig på Internetstiftelsen.

I sociala medier styr algoritmer innehållet baserat på vad du tidigare gillat, kommenterat, eller bara dröjt kvar vid några sekunder. Här blandas också olika typer av avsändare, vilket gör att en trovärdig nyhet kan följas direkt av en konspirationsteori, följt av en kompis fotodump från sportlovet.

– Företagen bakom de sociala medierna vill att vi ska stanna kvar så länge som möjligt. Därför blir vi exponerade för information baserat på vårt beteende i stället för pålitlighet. Det är viktigt att komma ihåg att det är kommersiella intressen som driver plattformarna, säger Björn Appelgren.

Större ansvar läggs på användarna

Sociala medier har gjort det möjligt för fler att publicera innehåll och uttrycka sina åsikter. Men samtidigt har risken för desinformation och manipulation ökat. Dessutom har källkritiken betydligt färre grindvakter på de sociala plattformarna.

– När vi vänder oss till etablerad media är källkritik och faktagranskning inbakad i den redaktionella processen. På sociala medier har man istället lagt ansvaret för att granska informationen på användarna själva, säger Björn Appelgren.

Så, hur bra är svenskarna på att ta det här ansvaret? Den nya rapporten visar att drygt fyra av tio tycker att det är lätt att avgöra om material på sociala medier är sant eller falskt. Samtidigt tycker tre av tio att det är svårt. Ju äldre man är desto svårare upplever man att det är. Men man ska vara försiktig med att dra slutsatsen att yngre är bättre än äldre på digital källkritik, menar Björn Appelgren.

– Skillnaden mellan de olika åldersgrupperna kan ha att göra med att unga är mer digitala och vana vid sociala medier. De får lära sig om digital källkritik i skolan. Samtidigt finns forskning som visar att yngre ofta överskattar sin förmåga till källkritik.

Gemensamt för personer som är bra på källkritik är hög utbildningsnivå, regelbunden nyhetskonsumtion och att man hämtar information från olika källor. Det skulle kunna tala för att äldre tvärt om underskattar sin förmåga.

Bra på källkritik – men kan bli lurade ändå

Bland unga som tycker att de är bra på källkritik svarar ändå drygt en tredjedel att de faktiskt blivit lurade av fejkade inlägg i sociala medier. Det behöver inte vara en motsättning, menar Björn Appelgren.

– Det är svårt med källkritik! De som sysslar med desinformation är väldigt skickliga på att lura oss.

Det är inte konstigt att man trillar dit ibland. Det viktiga är att man inte sänker garden, eller inbillar sig att man är immun.

Björn Appelgren

"Innehållet var så korkat"

22-åriga Tuva Tranback är en av många unga som använder sociala medier som sin främsta nyhetskanal. Framför allt följer hon olika nyhetskonton via Tiktok. Hon tycker själv att hon har ganska bra koll på digital källkritik.

– Jag brukar kolla att kontona är verifierade. Om det är en nyhet som man spridit från ett konto jag inte känner till brukar jag dubbelkolla om det är fler medier som har postat den, säger hon.

Samtidigt kan det vara svårt att avgöra vad som är sant eller falskt, tycker Tuva Tranback. Det gäller inte minst i och med den nya AI-tekniken där man enkelt kan manipulera både bild och ljud. Och även hon har blivit lurad av inlägg i sociala medier.

– För ett tag sedan dök det upp ett falskt Expressen-konto på Tiktok. Det såg ut som samma tjej som brukar presentera nyheter så först gick jag på det. Men innehållet var så korkat att det kändes som att något inte stämde. När jag kollade kommentarerna hade flera skrivit att det var fejk, säger Tuva Tranback.

Behöver mer kunskap om källkritik på sociala medier

I rapporten har svenskarna fått svara på hur de gått till väga för att dubbelkolla om något är sant eller falskt. Här är de yngre betydligt mer noggranna i sina beskrivningar, vilket också talar för att de har bättre koll på källkritik än äldre.

Generellt är tre källkritiska metoder återkommande oavsett åldersgrupp: att dubbelkolla informationen mot andra källor, att kolla upp avsändaren och att använda sunt förnuft. När det kommer till mer specifika metoder, som att använda så kallat omvänt bildsök eller att använda en faktagranskningstjänst är det betydligt färre som svarar att de gjort det.

– Att vara källkritisk kan vara en tidskrävande process. Samtidigt finns det verktyg och metoder som göra det enklare och snabbare. Många har inte ens hört talas om att de här verktygen finns. Här behöver svenskarna uppenbarligen mer kunskap, säger Björn Appelgren.

Politiken och plattformarna kan göra mer

Vems uppdrag är det då att förbättra källkritiken? Enligt Björn Appelgren är det ett delat ansvar.

– Vi är beroende av information från andra för att lära oss saker och hålla oss informerade. Därför är det avgörande att vi själva lär oss att förstå vem som är avsändare och om vi kan lita på den. Så det är dels ett personligt ansvar, men inte bara.

Även skolans uppdrag är avgörande menar han. Det är i skolan man lägger grunden för det källkritiska tänkandet. Internetstiftelsen stöttar skolan med det genom webbplatsen Digitala lektioner, som lärarna lätt kan använda i undervisningen.

Men de sociala medieplattformarna har också ett ansvar. Även politiken skulle kunna göra mer, menar Björn Appelgren.

– Plattformarna skulle kunna ta ett större ansvar för att stoppa fejkade konton, manipulation och desinfromation. Men jag är ödmjuk för att det är inte är helt lätt att dra en tydlig gräns.

– När det gäller politiken handlar det bland annat om att inte undergräva förtroendet för journalistik och forskning eller bidra till polarisering.