Nätverkskablar

Framtidens internetstandard får hjälp på traven

2 min läsning

Post- och telestyrelsen har av regeringen fått i uppdrag att främja och följa införandet av den nya internetstandarden IPv6 i Sverige, i kommuner, landsting och myndigheter.

Världens IPv4-adresser håller på att ta slut, men den nya standarden IPv6 (Internetprotokoll version sex) ska råda bot på det. Med IPv6 blir det möjligt att skapa ett i praktiken obegränsat antal adresser, vilket behövs när antalet uppkopplade prylar blir allt fler.

I Sverige är införandet av IPv6 lågt jämfört med många andra länder, och nu har regeringen gett Post- och telestyrelsen (PTS) uppdraget att främja införandet av den nya standarden. Detta ska ske genom insatser riktade mot Sveriges kommuner och landsting samt statliga myndigheter.

– Det offentliga måste öka användandet av IPv6. Det är viktigt ur ett säkerhetsperspektiv och det är nödvändigt för att säkerställa att internetadresserna räcker till, sa digitaliseringsminister Anders Ygeman i ett samband med lanseringen.

Skrivbord med dator, mobiltelefon och surfplatta.
När allt fler prylar kopplar upp sig mot nätet räcker antalet unika adresser inte till.

PTS ska nu tillhandahålla en vägledning för den offentliga sektorn som ett stöd för införandet av IPv6. Dessutom ska det genomföras informationsinsatser för att främja införandet. Utvecklingen ska också följas och redovisas på en webbsida.

Pressbild Danny Aerts, vd Internetstiftelsen
Danny Aerts, vd för Internetstiftelsen.

Internetstiftelsens vd Danny Aerts ser mycket positivt på uppdraget som PTS fått. Han säger:

– Övergången till IPv6 är en viktig del för att säkerställa ett robust och skalbart internet i framtiden. I takt med att allt fler saker får uppkoppling kommer fri tillgång av nätverksadresser vara nödvändigt. Det är angeläget att offentlig sektor och myndigheter följer med i den utvecklingen.

Vad innebär IPv6 i Sverige?

Internetprotokoll version sex (IPv6) är ersättaren till det tidigare protokollet IPv4, som dagens internet i huvudsak använder för att skapa unika nätverksadresser.

En IPV4-adress kan se ut såhär:

192.168.0.1

Adresserna i IPv4 består av 32 bitar, vilket begränsar antalet unika adresser till drygt fyra miljarder. IPv6 använder adresser som består av 128 bitar istället vilket gör det möjligt att skapa närmare 340,3 sextiljoner adresser – en sextiljon är en etta följd av 36 nollor – motsvarande 57 miljarder adresser för varje gram av jordens massa. Mer än tillräckligt för alla tänkbara behov.

En IPV6-adress kan se ut så här:

2002:cdba:0000:0000:0000:0000:3247:9682

IPv4 och IPv6 är inte kompatibla med varandra, och under en övergångsperiod används därför båda protokollen parallellt. De operativsystem vi använder idag har till största delen redan stöd för IPv6, och modern utrustning kan ofta uppdateras. Äldre enheter kan dock komma att behöva bytas ut istället.