I Sverige, som är ett ganska litet land, har vi mer eller mindre ett monopol på digital identitet och betalningslösning. De tjänsterna heter Bank-id och Swish och båda är i princip oumbärliga för våra digitala liv. I det här avsnittet av podden Dumma frågor om internet berättar Måns och Jannike mer om hur dessa tjänster fungerar.
Visst är det smidigt att vi kan skicka pengar till varandra när vi behöver dela upp notan på restauranger? Eller när du ska betala för lampan du köpt på Blocket? I Sverige kan vi göra det tack vare Swish. Men Swish skulle inte funka utan e-legitimation så som Bank-id. Bank-id behövs för att identifiera dig när du ska logga in på Swish, men även vid inloggning på banker, vårdappar och viss e-handel.
Vad är Bank-id?
Bank-id är en slags legitimation – ett sätt att identifiera att du är du, och precis som ditt pass eller körkort är Bank-id en värdehandling. Det fungerar som en slags huvudnyckel där du som användare kan identifiera dig utan att behöva lämna ifrån dig dina inloggningsuppgifter till olika tjänster på nätet. Att kunna identifiera sig digitalt har blivit en viktig del av vår digitala infrastruktur. I Sverige har vi tre typer av e-legitimation: Bank-id, Freja e-id och AB svenska pass, alla kvalitetsmärkta med Svensk e-legitimation.
Bank-id är en värdehandling, precis som passet och körkortet.
Hur startade Bank-id?
År 2002 bildade några av de största bankerna i Sverige ett bolag tillsammans. Bolaget heter Finansiell id-teknik och det är de som har utvecklat den säkra inloggningen, Bank-id. Lösningen blev snabbt populär och bara fem år senare kände hela 95% av svenskarna till Bank-id. 2019 använde 89% av svenskarna Bank-id enligt Internetstiftelsens undersökning Svenskarna och internet som årligen kartlägger svenskarnas internetanvändning. 83% använde Swish samma år.
Hur funkar Bank-id?
Om du till exempel vill logga in på ett apotek på nätet så berättar du bara ditt personnummer för apoteket. Apoteket frågar i sin tur Bank-ids servrar om någon med ditt personnummer har identifierat sig. Samtidigt öppnar du Bank-id-appen och identifierar dig utan att behöva dela med dig av dina personliga inloggningsuppgifter till apoteket. Istället är det banken som garanterar att du är du.
Detta minimerar risken för att ditt lösenord hamnar på villovägar samtidigt som olika aktörer slipper utveckla sina egna inloggningstjänster, de kan helt enkelt förlita sig på att det sker en säker identifiering via Bank-id.
Är Bank-id säkert?
När du först skaffar Bank-id måste du göra det på din bank. Banken följer vissa säkerhetsrutiner för att fastställa din identitet, att du är den du utger dig för att vara. När du väl har fått ditt Bank-id ska du behandla det som en värdehandling, det vill säga att inte ge ut din kod till någon annan. Skaffar du ny telefon behöver du också skaffa ett nytt Bank-id. Lär dig mer om hur du skyddar ditt Bank-id på webbplatsen Internetkunskap.
Hur funkar Swish?
Swish är en tjänst som, precis som Bank-id utvecklats av bankerna. Swish kom 2012 och har sedan dess underlättat för oss när det gäller att skicka pengar mellan varandra. Det har blivit så poppis att kontanterna håller på att försvinna vid till exempel loppisar och Blocketköp. Du kan swisha små som stora belopp, men för att höja gränsen på beloppet du swishar kan du behöva kontakta din bank. Fler och fler butiker går även de över till att erbjuda betalning via Swish.
Swish har monopol
Att i princip en hel befolkning använder en och samma betalningslösning har både för- och nackdelar. Ligger tjänsten nere så påverkar det väldigt många. Det blir också krångligt för dem som inte har Swish, exemplevis turister, när kontanterna försvinner till förmån för Swish-betalning. Har du inte ett svenskt personnummer så kan du nämligen inte skaffa Bank-id eller Swish. Som tur är finns det andra aktörer, såsom till exempel Izettle som erbjuder smidiga betalningslösningar för mindre aktörer.
Du kan läsa mer om identifiering via e-legitimation på vår webbplats Internetkunskap.
Varför heter det egentligen www?
Internetstiftelsens Olle Hallberg pratar om hur det kommer sig att det blev just bokstäverna www som vi skriver in när vi ska gå till en sida på internet, det fanns nämligen flera namnförslag på bordet för det vi idag kallar www. Några av de förslagen var "mine of information" eller "the information mine" vilket betyder ungefär informationsgruva. Grundaren av www, sir Tim Berners-Lee, kände dock att de namnen blev lite för egocentriska. Begynnelsebokstäverna i "mine of information" skulle bli moi som betyder mig på franska och "the information mine" skulle bli tim, vilket är hans egen namn. Han fortsatte därför att köra på world wide web tills något bättre dök upp, vilket det aldrig gjorde.