Mycket pekar på att EU snart får en ny upphovsrättslag. Bakom lagförslaget förs en strid mellan traditionella mediehus och nya digitala jättar. Det här är vad man bråkar om – och vilka konsekvenser lagen kan få för dig som vanlig internetanvändare.

Behöver ett internet där upphovsrätt värnas betyda slutet för det internet vi har idag? Beroende på vem du frågar kommer du få helt olika svar. Vågorna i debatten kring EU:s nya upphovsrättsdirektiv svallar höga. På ena strandkanten står traditionella mediehus och pratar om “kvalitetsjournalistikens räddning”.

På den andra sidan står digitala jättar som Google och Facebook arm i arm med internetpirater och ropar “censur!”. Vem har egentligen rätt och varför ska du som gillar att hänga på nätet bry dig?

– Idén är god, syftet är att anpassa lagen till den nya digitala verklighet vi lever i. I mångt och mycket handlar det också om att ge de som sitter på upphovsrätt, till exempel en tidning, större möjlighet att få betalt när digitala jättar som Facebook och Google sprider deras material, säger Måns Jonasson, digital strateg på Internetstiftelsen.

Den mest omdebatterade delen av det nya lagförslaget är artikel 13, som även kallas för “uppladdningsfiltret” av kritiker.

Slutet för roliga memes?

Om artikel 13 blir verklighet blir plattformen skyldig att säkerställa att upphovsrättsskyddat material inte laddas upp olagligt. Hur de gör det är upp till internetplattformarna, många experter menar dock att konsekvensen av lagen kommer att bli att plattformarna installerar filter för att fånga upp upphovsrättsskyddat material innan det publiceras.

– Problemet är att det inte finns något magiskt filter som kan känna av om något är upphovsskyddat eller inte. Filtren kommer att baseras på algoritmer som gör rätt ibland och fel ibland, säger Måns Jonasson.

Många är oroliga över att humoristiska memes kommer att bli ett minne blott om artikel 13 klubbas igenom, eftersom de ofta bygger på parodier på upphovsrättsskyddade klipp och bilder. Det finns också gråzoner där det blir svårt för ett automatiskt filter att avgöra vad som är upphovsrättsintrång och inte.

Tänk dig till exempel att du vill ladda upp en video där du berättar en rolig historia. I bakgrunden spelas en Rihanna-låt på svag volym, och på väggen hänger ett känt fotografi. Risken är då att filtret stoppar din video på grund av låten eller fotot, trots att huvudinnehållet – din roliga historia – är ok.  

– Vi på Internetstiftelsen har själva erfarenhet av att innehåll som vi laddat upp på Youtube plockats ned. Filmen var från en föreläsning under Internetdagarna och den stoppades eftersom föreläsaren hade med en snutt från en fotbollsmatch i sin presentation. Var gränsen går för vilket material som ska skyddas är redan idag diffus, och det lär inte bli lättare för ett filter att bedöma vilket innehåll som är ok, berättar Måns Jonasson.    

Makten hamnar hos företagen

Ytterligare en stor förändring som kommer med artikel 13 är att ansvaret för vad som laddas upp flyttas från användaren till plattformen. Företagen riskerar då höga böter om det publiceras upphovsrättsskyddat material på deras plattform.

– Det finns en oro att företag som Youtube måste sätta in aggressiva filter som sållar bort allt som är i närheten av att räknas som upphovsrättsskyddat för att undvika böter. Följden blir att det blir svårare för vanliga användare att ladda upp bilder och videoklipp.

I förlängningen skapar det här även stora möjligheter att tjäna pengar för de företag som utvecklar filtren. Kritikerna pekar också på att dessa företag får för stor makt att filtrera exakt vilket innehåll som vi ska få ta del av på nätet. Vilket innebär att internet inte längre blir en lika fri plats för utbyte av information.

Men det är inte bara artikel 13 som är under lupp. Även artikel 11, som kallas för “länkskatten”  får mycket kritik.

– Den innebär att publicister och förläggare får ta ut en licensavgift för att sidor som Google och Facebook ska få publicera delar av deras innehåll och länka till deras sidor. Publicister pekar på att Google och Facebook åker snålskjuts på deras material. Samtidigt skulle de ju inte klara sig utan den trafik som plattformarna driver till deras sidor, så den argumentationen vacklar lite.

Det här kan innebära att företag som Facebook och Google helt enkelt slutar att länka till tidningssajter och andra medier när du söker efter dem.

– Man har tidigare försökt få Google och Facebook att dela med sig av sina annonsintäkter frivilligt, vilket inte funkat. De bygger ju sin affärsmodell på att länka till andras innehåll, samtidigt tappar traditionella medier allt mer av sina egna annonsintäkter. Syftet med den här lagen är att skapa en större balans.

Den fria journalistiken i kris

Allt mer lutar åt att hela lagförslaget, med både artikel 11 och artikel 13 kommer att klubbas igenom i slutet av mars, trots den kraftiga kritiken. Anledningen till att politikerna väljer att gå på de traditionella medieföretagens linje är flera.

– Den fria journalistiken befinner sig i kris på flera håll i Europa. Samtidigt visar Facebook/Cambridge Analytica-skandalen på brister i hur innehållet på sociala plattformar hanteras. När de stora traditionella medieföretagen säger att de behöver hjälp för att överleva och fortsätta producera kvalitetsjournalistik är det svårt för politikerna att inte lyssna.

Inom kort väntas det nya direktivet godkännas i parlamentet. Efter det har EU-länderna 24 månader på sig att implementera lagen.

Det nya direktivet började gälla i slutet av mars 2019, du kan läsa mer om det i denna artikel.