Läs mer hos Internetkunskap

Bli säkrare och bättre på internet. På Internetkunskap bjuder vi på flera artiklar om näthat, yttrandefrihet och schysst beteende på nätet.

Barn är särskilt utsatta på nätet, och det gäller inte minst risken att kränkande bilder sprids och delas utom barnets kontroll. Där måste vuxna vara ett engagerat stöd, och barnets väg ut ur en problematisk situation. Så här kan du prata med dina barn om internet.

Precis som för vuxna är internet idag en naturlig del av livet för barn och unga. Här finns film, musik, spel och kompisar. Här jobbar man med sina läxor, slappnar av efteråt och vårdar sina relationer. Enligt vår egen undersökning Svenskarna och internet har nio av tio barn från tio års ålder egen mobiltelefon. Vid tio års ålder besöker också över hälften av barnen sociala medier, och 90 procent skickar bilder och textmeddelanden.

Internet är alltså en plats där mycket roligt sker, men precis som i övriga samhället förekommer här också brott som övergrepp, hot och trakasserier. Och barn är särskilt utsatta – särskilt när det gäller så kallad sexuell exploatering på nätet. Internet gör det lättare för förövare att kontakta barn, begå övergrepp och dessutom sprida material så som bilder och filmer som visar övergreppen.

Förövare som vill få kontakt med barn har via internet stora möjligheter att vara anonym, eller låtsas vara någon annan för att bygga upp ett förtroende och en relation till barnet. Här finns gott om plattformar på nätet där barn vistas, som sociala medier, onlinespel och olika chattforum. Kontakten med barn behöver inte heller bara ha som syfte att skapa fysiska möten – genom datorer och mobiltelefoner kan övergrepp också ske på distans med kamera och videosamtal.

Hur vanligt är det att barn drabbas?

Det är svårt att slå fast hur omfattande problemet är eftersom exploatering av barn på nätet finns i många olika former. Allt från regelrätt människohandel och våldtäkter till spridning av bilder samt hot, utpressning och olika typer av trakasserier sker.

Maria Dufva är kriminolog, föreläsare och expert på nätövergrepp. Enligt henne är mörkertalet stort eftersom många barn väljer att inte berätta för vuxna när något skett. Hon säger:

– Vi vet ju bara så mycket som barn berättar. Jag träffar själv runt 1 000 skolelever i veckan, och det är tydligt att det är ett utbrett problem. Jag visar olika exempel för dem, och frågar om de tror att dessa barn skulle berätta om vad som hänt för sina föräldrar. Barnen svarar alltid med ett rungande nej.

Jag visar olika exempel för dem, och frågar om de tror att dessa barn skulle berätta om vad som hänt för sina föräldrar. Barnen svarar alltid med ett rungande nej.

Maria Dufva

Barn som råkar ut för något på internet kan lätt känna skam, ångest och skuld. Det är en anledning till att barn inte vill berätta vad som hänt. Kanske reagerar föräldrarna också genom att ta ifrån barnet mobilen, datorn eller surfplattan, och det kan vara ytterligare ett incitament till att inte berätta.

Prata med dina barn om internet

Caroline Engvall är journalist och författare som driver frågan om unga i svensk sexhandel. Enligt henne ska inte vuxna hota med att ta ifrån barnen deras mobiler eller på annat sätt begränsa deras liv på nätet. Hon säger:

– Vi måste våga se att övergrepp på nätet existerar, och det kan drabba alla barn. Det bästa är att nyfiket närma sig barnets värld och engagera sig i vad de sysslar med på nätet. Berätta om risker och vad som kan hända, och betona att barnet alltid kan vända sig till dig om något händer online.

Att prata med sitt barn om internet bör alltså ske innan något inträffar, och pågå löpande. Det är ett ansvar som ligger inte minst på lärare och andra vuxna som arbetar inom skolan.

Vi måste våga se att övergrepp på nätet existerar, och det kan drabba alla barn.

Caroline Engvall

– Skolpersonal kan koppla samtalen till aktuella händelser, som nyhetsinslag om brott mot barn. Det är viktigt att hålla diskussionen levande och att prata om möten, jargong och våld på nätet. Då kan du öppna dörrar för barnens egna viktiga berättelser, säger Caroline Engvall.

Även Maria Dufva anser att skolan är en viktig plats för att prata med barn om internet. Tyvärr finns det stora kunskapsluckor bland skolpersonalen, men ett annat problem är också de vuxnas inställning till det barnen gör online. Hon säger:

– Jag möter ofta lärare och kuratorer som säger att de "hatar sociala medier och allt det där spelandet". Dessa vuxna kommer ju inte kunna ha några vettiga samtal med sina elever. Alla som jobbar med barn idag måste ha en utarbetad handlingsplan och kunna reagera direkt när de möter ett barn som utsatts för brott. Så ser det dessvärre inte ut på många skolor idag – många rektorer famlar i mörkret.