BBS – när vi kopplade upp oss utan internet

Av Måns Jonasson den 9 november, 2012

Det här kommer att bli en närmast ohälsosamt nostalgisk text, eftersom jag uppenbarligen kommit upp i den ålder då mer och mer av min tid ägnas åt att betrakta det som varit, nu helt säkert felaktigt tonat i ett rosafärgat skimmer. Jag ber om ursäkt på förhand, men kanske finns det några som är intresserade av hur vi datanördar kommunicerade innan internet fanns att tillgå för privatpersoner.

För vad som känns som hundra år sedan, eller i går, satt jag i min första egna lägenhet och öppnade med ivriga händer en plastinpackad diskett som kommit med posten från USA. Året var 1994 och jag hade beställt ett abonnemang på CompuServe en av de största amerikanska onlinetjänsterna som fanns på den tiden, men som hade svenska nummer att ringa för den som ville ansluta från Sverige.

CompuServe var som alla andra onlinetjänster på den tiden isolerade öar, BBS:er. Poängen med dem var att vi som hade modem kunde ansluta våra datorer till en gemensam ”bas” och där lämna textmeddelanden till varandra eller chatta i realtid.

Så funkade BBS

ANSI-logotyp. Tack Jonas Lejon för bilden!

En BBS bestod oftast av en dator med en telefonlinje kopplad till ett modem. Datorn stod hemma hos den som ägde BBS:en, kanske i vardagsrummet eller i sovrummet. Den som ville använda BBS:en var först tvungen att få tag i telefonnumret till just den basen, sen ringa upp med sitt modem och registrera ett konto för att komma in. När man väl var registrerad kunde man logga in när som helst för att läsa eller skriva i de lokala forumen, skicka meddelanden till andra användare på datorn, ladda ner filer från datorns filarea och kanske spela något av de spel som fanns installerade. När man hade gjort det man kunde eller ville på en BBS fick man ta reda på numret till en annan BBS, ringa upp och registrera ett nytt konto, och så vidare.

Eftersom de flesta BBS:er bara hade en inkommande telefonlina kunde det bara vara en användare inloggad åt gången. Om någon annan försökte ansluta till datorn under den tiden tutade det helt enkelt upptaget i modemet, och det gjorde det väldigt ofta. Av denna anledning hade alla BBS:er olika användarnivåer med olika privilegier.

Skärmdump på DOSCIM som användes till CompuServe.

En nyregistrerad användare fick kanske bara vara ansluten i 30 minuter per dag, sen kastade datorn helt enkelt ut användaren så att telefonlinjen blev ledig för någon annan att ringa in på. Ju längre du var medlem och bidrog till en BBS med välskrivna forumtexter och uppladdade filer, desto högre ”priv” fick du och fick vara inloggad längre stunder.

FidoNet

Det fanns en gång hundratals eller kanske tusentals svenska BBS:er, många av dem anslutna till det gemensamma nätverket FidoNet som var ett hobbydrivet frivilligt nätverk där enskilda BBS:er kunde byta forumposter eller direktmeddelanden med varandra. Jag och min kompis drev själva en BBS (Fidonet 2:201/377) som väldigt tidstypiskt först hette ”Freeside” (från boken ”Neuromancer”) och senare ”Planet Mongo” (efter planeten med samma namn i Blixt Gordon).

Spelen byggde på samma metod som dagens Wordfeud

Ett mycket populärt onlinespel en gång i tiden - "Legend Of the Red Dragon".

Internet har glömt det mesta från den här tiden, men då och då stöter jag på små spår, nästan som brödsmulor som lämnats kvar från en svunnen era.

En lista över några av de BBS:er som fanns eller en hänvisning till ”Legend Of the Red Dragon”, kanske det mest populära onlinespel som fanns på den tiden. Nästan alla spel var ”turn-based” eftersom de flesta BBS:er bara hade en inkommande linje och det därför bara kunde vara en användare inloggad åt gången. Man gjorde sitt drag, sparade och loggade ut. Nästa drag kunde inte göras förrän efter midnatt, och då hade alla andra spelare också hunnit göra sina drag. Det här spelsättet har fått ett uppsving på sistone med mobilspel som SongPop och Wordfeud, som använder samma metoder för att hantera flera spelare som inte kan spela samtidigt.

”Grafiken” på BBS:erna liknade text-TV, oftast så kallad ANSI-grafik, i max sexton färger. Kreativiteten som krävdes för att göra häftig eller snygg grafik under de stränga förutsättningarna visste inga gränser, och en del håller på än idag.

Nattlig verksamhet

På nätterna var alla datorer i den svenska delen av FidoNet inställda på att automatiskt ringa upp varandra och byta meddelanden. Dels ville vi inte göra våra inkommande telefonlinjer upptagna när våra besökare ville ringa in till BBS:en, och dels var det billigare att ringa på natten en gång i tiden. Några forumposter från min BBS skulle speglas till alla andra i nätverket, några direktmeddelanden kanske hade postats på en annan BBS som skulle till en användare på min BBS.

Genom att BBS:erna ringde varandra i ett intrikat hierarkiskt system kunde meddelanden färdas från vilken BBS som helst till vilken annan BBS som helst, även om det kunde ta tid. Vi kunde till och med skicka meddelanden till FidoNet-användare i Australien eller USA, men det kunde ta dagar eller veckor innan meddelandet kom fram, allt beroende på hur många ”hopp” meddelandet skulle göra innan det nådde sin destination. internets  e-postsystem som vi nu alla vant oss vid fungerar ju egentligen på liknande sätt, fast med färre hopp och med datorer som står i ständig förbindelse med varandra istället för att bara prata med varandra på nätterna.

Troll och "BBS-hat"

Jag funderar ganska ofta på det här, hur det går att följa nätverkens utveckling från de enklaste modemen och BBS:erna till dagens internet med ständig uppkoppling, svindlande hastigheter och den påverkan på våra sociala liv det medfört. Många av de problem man ställdes inför som SysOp på en BBS är samma problem som man i dag har som sajtägare. Det fanns troll och ”BBS-hat” redan då, och den SysOp som handskades på fel sätt med sina besökare riskerade att bli av med dem.

En ständigt upptagen telefonlinje

Vi hade fildelning också, om än extremt långsam sådan. Jag minns en gång när jag skulle hämta en mjukvara som låg på flera disketter. Att ta ner dem med mitt 2400bps-modem tog nästan ett dygn, och fick utföras i omgångar. Under den tiden var familjens telefonlinje ständigt upptagen, så jag satte oftast igång överföringen strax före midnatt och gick upp tidigt för att avbryta den i förhoppningen att mina föräldrar inte skulle märka något. Telefonräkningarna blev kanske höga, men det var relativt billigt att ringa lokalsamtal, så jag höll mig till BBS:er i Stockholmsområdet.

Modem-pipet – ett saknat ljud

Jag kommer fortfarande på mig själv med att plötsligt sakna känslan av att ringa upp en ny BBS. Ljudet från modemet, spänningen om anslutningen skulle lyckas, känslan av att möjligheterna var oändliga och världen öppnades lite mer för varje ny bas jag anslöt till.

CompuServe möjliggjorde flera inloggade samtidigt

Och så CompuServe då. CompuServe var en stor, amerikansk BBS. De hade hundratals samtidigt inloggade användare, från hela världen (fast mest från USA). Jag hade skaffat abonnemang där bara för att CompuServe nyligen hade skaffat en anslutning mot internet. internet var för mig helt nytt, bara en idé om att det fanns ett ännu större datornätverk med ännu fler användare och tjänster, och jag fick min första e-postadress (Jag tror att den var 74743.3401@internet.compuserve.com, men jag kan minnas fel – adresserna var inte lätta att komma ihåg).

Min tid på CompuServe blev faktiskt ganska kort. Bara något halvår senare fick jag höra talas om Algonet som var den första svenska ISP:n som sålde internet via modemaccess till priser som vanliga människor hade råd med. Algonet grundades av Ragnar Lönn, och sedemera fick jag mitt första webmasterjobb på Algonet.

Algonet har också en väldigt rolig och intressant historia, men har vi tur kan vi övertala Ragnar att gästblogga om den här nån gång i framtiden istället.

En dåligt dokumenterad del av datorhistorien

Under arbetet med den här bloggposten letade jag febrilt efter bilder och texter från vår gamla BBS, men inser snart att jag tyvärr inte har något alls kvar. Och när jag börjar leta på nätet efter skärmdumpar eller annan information om den svenska BBS-världen är det också väldigt tomt! Det här är ju kulturskymning så klart. En stor och viktig del av datorhistorien är skrämmande dåligt dokumenterad. Så här kommer ett upprop: Var du själv med i BBS-scenen på den tiden? Vad minns du? Har du skärmdumpar eller annat att dela med dig av? Skriv i kommentarsfältet här i bloggen så försöker vi gemensamt att bygga upp ett nytt arkiv för den svenska BBS-historien!