Av Måns Jonasson den 13 januari, 2015
Vad kommer att hända det här året egentligen? Vad blir de stora snackisarna och trenderna? Följ med när Internetstiftelsens egen siare Måns Jonasson tar dig med på en resa in i framtiden!
Under 2014 fortsatte Facebook att dominera bland sociala medier, men det var också året då många av oss som använder Facebook som kanal för att kommunicera märkte att Facebook skruvade på algoritmerna som påverkar hur vi når våra gillare.
Ja, 2014 var året då många såg sina värden för ”organisk räckvidd” gå ner rejält, vilket uppfattades av väldigt många som att Facebook enkelt uttryckt ville tvinga fler att betala för att nå ”sina” användare. Även här i Sverige rasade debatten där somliga var arga på Facebook och andra ryckte ut till dess försvar. Själv bloggade jag redan 2011 om risken med att som företag mota in alla ens användare i en kanal man inte själv kontrollerar.
Oavsett var man står i frågan är det uppenbart att det blir allt svårare för marknadsförare att nå sin publik utan att betala för det på Facebook. Men är det så konstigt egentligen? Facebook har nått och passerat en kritisk massa, och är idag den enskilt viktigaste kanalen på webben. De drar in vansinniga mängder pengar och har verkligen lyckats med att omsätta sin stora användarbas till intäkter, där många andra har misslyckats. Samtidigt har man ett oskrivet kontrakt med alla användare, där man måste erbjuda en så pass attraktiv och framförallt intressant tjänst att alla dessa användare stannar kvar.
En intressant sits alltså! Som användare vill jag ha så lite reklam som möjligt i mitt flöde. Som ansvarig för flera sidor vill jag kunna nå mina gillare när jag har något att säga. Facebooks lösning för detta är hittills att konstant höja trösklarna för att nå ut, vilket tjänar dem pengar och behåller användarnas förtroende. Men hur länge räcker tålamodet hos oss som måste betala för att nå ut via Facebook?
Under 2015 slår Facebooks annonsfälla igen och fler svenska företag deklarerar argt i debattinlägg och bloggar att de minsann tänker sluta betala Facebook för att nå sina användare. Användarna däremot kommer att rycka på axlarna och fortsätta att använda Facebook för det de alltid gjort – att prata med sina vänner och dela bilder på gulliga barn och katter.
Fysiska objekt som internettjänst
2014 blev året då jag köpte en 3D-skrivare hem. Efter att ha suktat efter en sedan den första gången jag såg en på YouTube för flera år sedan kunde jag till slut inte motstå frestelsen utan beställde en av alla tillgängliga modeller för att leka med. Och leka gjorde jag, för det är ännu svårt att göra något annat. Det krävs enorma mängder tålamod och kunnande för att göra något som ens börjar likna användbart med en 3D-skrivare idag, vilket gör det till den perfekta leksaken för alla oss som älskar att lägga vår fritid på att pilla med tekniska saker.
Men för alla ”vanliga” användare då? När mina Facebookvänner såg att jag köpt en 3D-skrivare började flera av dem fråga mig om jag kunde skriva ut en pastaslev eller en ersättningsskruv till barnstolen åt dem. Och sanningen är ju tyvärr ”ja, men nej”. Även om det är tekniskt möjligt att skriva ut en massa olika prylar är det fortfarande väldigt komplicerat att göra det.
Dags så för min framtidsspaning. I den mesta science fiction-litteraturen har vi fått lära oss att framtidens hushåll kommer att ha en uppsjö av fantastiska maskiner som kan skapa saker från intet. Jag spanade själv det för några år sedan, men innan alla svenska hushåll har en replikator installerad måste det till andra lösningar. I USA finns redan Shapeways och andra tjänster där du kan beställa 3D-utskrifter och få dem postade hem. Tack vare internet, som de flesta scifi-författare missade att hitta på, kommer vi att kunna skapa tjänster som levererar framtiden till oss via en uppfinning från 1636, nämligen posten.
Under 2015 lanseras en eller flera tjänster som levererar personaliserade objekt till ditt hem. Detta behöver inte bara vara 3D-utskrifter heller. Jag skulle exempelvis gärna köpa BBQ-sås på distans där jag själv kunde bestämma balansen mellan sötma och styrka, eller varför inte exakt vilka pepparfrukter som ska ingå? Själva idén – objekt-som-tjänst – har mycket vidare användningsområden som snart kommer starkt.
Personaliserad marknadsföring – vill vi ha den?
Apropå personalisering – en av de stora och mer intressanta frågorna i sociala medier under 2014 var anpassad reklam, så kallad ”retargeting”. Principen är ganska enkel, men överraskar många. När du surfar på nätet har vissa plattformar, framförallt stora annonsnätverk, möjlighet att följa dig genom att sätta en så kallad kaka i din webbläsare. Kakan i sig är inget kontroversiellt – det är en liten textfil som kan innehålla exempelvis ett unikt ID för din webbläsare – men det är alltså genom den som Facebook kan visa dig annonser för kakelugnar för att du suttit och surfat på bloggar om kakelugnar tidigare.
Det här är i grunden något bra både för dig och för annonsören. Du är troligen mer intresserad av erbjudanden om sånt som du just nu vill köpa än sånt du aldrig tänkt tanken på, och annonsören kan nå personer som faktiskt är intresserade av deras produkter. Men ibland slår det fel. Till exempel har annonsörerna inget bra sätt att veta om att du redan köpt den där kakelugnen du letade efter, och tvingar dig därför att se ännu fler annonser för kakelugnar. Och om du surfat efter julklappar till frugan kan ditt flöde plötsligt fyllas av annonser för just dessa klappar, vilket kanske avslöjar överraskningen om ni delar dator.
Möjligheten att anpassa budskap efter målgrupp är en av webbens absoluta styrkor, och är också en av anledningarna till att allt fler väljer Facebook som annonskanal. Och mer av den varan lär det bli. Men samtidigt tror jag bara att vi är i begynnelsen av möjligheterna till personligare annonsmarknad. Snart kommer kanske annonseringen att ta formen av personliga assistenter. ”Det var sex månader sedan du köpte strumpor – här är ett bra pris på ett tiopack du borde gilla” eller varför inte ”Din son fyller tolv år nästa vecka, just nu bra pris på Skylanders hos oss”.
Som vanligt har Minority Report redan visat oss hur det kommer att bli, fast förhoppningsvis lite smartare ändå.
Under 2015 kommer det första stora kändis-gråter-ut-fallet med personaliserad annonsering som bas. ”Kändiskocken rasar: Jag har inte alls surfat efter sexleksaker”.
Allting blir en platta
Jag har tappat räkningen på hur många surfplattor jag har hemma. Det handlar inte om att jag har köpt löjligt många dyra iPads, utan tvärtom att jag har börjat köpa löjligt billiga Android-plattor som bara gör en sak. Det finns nu små surfplattor som kostar under 500 kronor, och plötsligt är det nästan billigare att köpa en surfplatta till än att köpa en kökstimer eller väckarklocka eller kalender till hallen.
Än så länge måste jag ”bygga” allting själv, men jag ser framför mig hur det kommer att komma fler och fler anpassade lösningar som bara innehåller en generisk, billig surfplatta och en förinstallerad app, som säljs som ett kit. Fördelarna är många, till exempel kan tillverkaren enkelt uppdatera mjukvaran i plattorna över nätet när det ska buggfixas, och så länge plattorna fortsätter att vara öppna kan du installera en annan mjukvara när du ledsnat på den medföljande.
Efter att ha läst en lång beskrivning på hur man kan bygga en ”magisk spegel” med en gömd dator i så har jag börjat fundera mer på inbyggda system. En Raspberry Pi med wifi-kort, minneskort och en liten skärm kostar faktiskt mer än en superbillig surfplatta, och även om kvaliteten på de billigaste plattorna är rätt usel går de att använda till fasta installationer.
Under 2015 kommer du att bygga, köpa eller få en pryl som bara gör en sak men som egentligen är en billig surfplatta. Digital fotoram, receptbläddrare till köket, spelkonsol, äggtimer, mediaspelare eller något annat. Det mesta går att göra med en surfplatta.
Internet som slagfält – begun, the internet war has
Ja, 2014 blev ännu ett år med många små och stora attacker över internet. Mest känd under året blev nog Sony-hacket som min kollega Pawal skrev om i sin lista över de största internethändelserna 2014.
Efter Sony-hacket hände dock något som kändes nytt. President Obama gick ut och anklagade offentligt Nordkorea för att stå bakom attacken. Dessutom meddelade han att USA tänker angripa Nordkorea som hämnd med termer som vanligen reserveras för angrepp med traditionella vapen som bomber och missiler.
Nästa generations krig utkämpas alltså över internet, vilket inte är en nyhet i sig. Nu är det dock ett tydligare tonläge där stater kommer att börja ta på sig ansvaret för attacker över nätet. Tidigare har man varit väldigt hemlighetsfulla och skyllt allt på hackargrupper medan de angripna staterna försökt att skylla på varandra. Efter Sony-hacket är det nog få som tvivlar på att de flesta stater idag håller sig med militära ”superhackare” – och att en stat som Nordkorea mycket väl kan tänkas angripa både militära såväl som civila mål över internet.
2015 blir året då en stat tar på sig ansvaret för att sänka ett viktigt civilt system i en annan nation. Om det blir USA:s hackararmé som sänker en bank i mellanöstern eller Nordkoreas cyberflotta som angriper Wal-Mart under Black Friday vet jag inte, men internetkriget har börjat, och som Cory Doctorow sa på årets Internetdagarna: Alla framtida strider kommer att avgöras på internet. Den som kontrollerar informationen vinner kriget – nu precis som förr.
Det sitter en dator i
Inte bara surfplattorna är billiga nuförtiden. De små enkortsdatorerna med Raspberry Pi i spetsen har åter satt fart på en revolution som höll på att komma av sig, nämligen ”Sakernas internet”. I takt med att datorerna blivit allt billigare och allt mindre blir det snart onödigt att INTE sätta en dator i allting. Stegräknare inbyggd i skorna, bagagevåg inbyggd i väskan eller varför inte en febertermometer inbyggd i kroppen? I framtiden finns datorer överallt, hela tiden!
Enkortsdatorerna är kanske inte små nog att operera in i handen, men de är små nog att bygga in på många andra ställen, och därmed förenkla automatiseringen av hemmet, kontoret och resten av världen. Du kan själv bygga in datorer i massor av saker i ditt hem och börja dra nytta av att ha internetkoppling i dem. Men den verkligt stora revolutionen dröjer tills alla dessa saker pratar samma språk, och vi väntar alltså på att det kommer ett verkligt öppet och gemensamt protokoll för alla dessa prylar.
Det börjar nämligen redan nu att bli tråkigt och svårt att hålla ordning på alla olika portaler och webbtjänster vi förväntas logga in på för att ha koll på våra prylar. Min Wifi-våg har en portal, min smartklocka en annan och min uppkopplade elmätare en tredje. Det här håller inte, och vi kan inte acceptera att alla tillverkare bygger egna standarder som inte är kompatibla med varandra. Som vanligt går standardiseringen för långsamt, och vi ”early adopters” är precis lika mycket som vanligt de som får betala för det.
Under 2015 kommer du att skaffa minst en pryl som får dig att tänka ”Vad tusan, sitter det en dator i den här?” Med många av prylarna som kommer att få datorer inbyggda kommer att det att kännas helt naturligt – så logiskt att vi kommer att undra varför det inte suttit datorer i dem hela tiden. Andra prylar är mindre logiska. Det där uppkopplade kylskåpet har kommit som idé väldigt många gånger vid det här laget utan att verkligen ta fart. Men visst sitter det datorer i kylskåpen också, och fler kommer de att bli.
