Ett eget hörn av världen

Av Måns Jonasson den 5 april, 2013

När jag tog mina första stapplande steg ut på nätet var internet egentligen redan gammalt utan att jag visste om det. För mig var det nytt, och allra nyast var World Wide Web, den del av nätet som från början levde en blygsam tillvaro men som i dag nästan blivit synonymt med internet för de flesta.

Den allra första webbsidan publicerades i augusti 1991 och när jag 1994 skaffade mitt första internetabonnemang var det förstås den stora nyheten, webben, som lockade (innan dess hade jag hängt en hel del på BBS:er). Att direkt kunna söka upp information på nätet i stället för att slå i böcker kändes som en fantastisk möjlighet, även om det från början fanns väldigt lite innehåll på webben.

Men det var när jag började fundera på hur man egentligen publicerade något på webben som jag på allvar förstod vidden av den revolution som skulle komma. Jag hade sett det som självklart att det krävdes dyra verktyg, abonnemang och licenser för att skapa webbsidor. Vem som helst kunde inte ge ut en bok eller trycka en skiva, så givetvis antog jag att det skulle vara komplicerat att publicera något även på nätet. Det var inte direkt enkelt att lära sig hur webben fungerade utan alla de FAQ:er, skolor och guider som dök upp senare men jag förstod ändå snabbt att på mitt konto på Algonet kunde jag själv lägga upp vad jag ville, när som helst, utan att be någon om lov eller betala något extra till någon.

Det här var samma år som vi röstade om huruvida Sverige skulle anslutas till EU, och jag minns att någon av mina mer vänsterrevolutionära vänner kom hem till oss med en tegelsten i handen och räckte över den med orden ”den här är till revolutionen”. Jag i min tur gick genast och hämtade en 3,5”-diskett (skratta inte, det här var länge sen) och räckte över den med samma ord: ”Den här är till revolutionen”.

Överdramatiskt? Kanske, men 1994 var det långt ifrån självklart för alla att datorerna eller nätet skulle förändra världen.

Att kunna publicera vad som helst, när som helst var verkligen en omedelbar revolution, ett paradigmskifte som skedde i vad som kändes som blixtfart. Där, i webbens första år var det verkligen så att någons ”hemsida” betydde lika mycket och kunde nå lika många som ”gammelmedia” gjorde på nätet. Och många av de allra största företagen och medierna fattade väldigt långsamt, vilket gjorde att vi som byggde webb genast fick känslan av att vi begripit något som övriga världen inte ännu upptäckt. Känslan av makt var berusande.

Det är inte bara jag som blir lite nostalgisk av att fundera på hur webben började. I dagarna återuppstod plötsligt den gamla svenska communityn Skunk genom att en person helt enkelt bestämde sig för skapa en kopia av den nedlagda sajten. I samband med detta blev jag inbjuden av Sverige Radio att prata i programmet PP3 om communitys på nätet förr och nu, och du kan lyssna i efterhand här:

Lyssna: PP3 med Linnea Wikblad 20130405 10:02

Kontrollen av innehåll har förskjutits

Alla som ville och kunde hade möjlighet att muta in ett eget litet hörn av nätet genom att bygga en webbsida. Det var väldigt få som visste hur man gjorde, men redan från början fanns möjligheten. Internet är byggt på öppna standarder och protokoll, vilket gjorde så att vem som helst kunde bygga sitt eget innehåll. Det här tycker jag är värt att fundera på i dessa dagar när allt färre bygger egna webbar och i stället använder sig av stängda verktyg och sociala medier som Facebook eller Twitter för att publicera sig. Det är visserligen enklare än någonsin att uttrycka sin åsikt på webben, men kontrollen över innehållet har förskjutits, från egenpublicering till tredje part.

I dag är det vardag med webbpublicering, i många olika former. Genom vår tävling Webbstjärnan ger vi tusentals elever verktygen att lägga ut sina skolarbeten på webben och utbildar lärare i att använda webben som pedagogiskt verktyg. Alla internetanvändare kan i dag få sitt eget hörn av världen, på ett eget domännamn, och på grund av internets öppenhet kan vem som helst publicera vad som helst på sin egen server, utan att be om lov eller betala något.

Det är fortfarande hisnande när man tar ett andetag och funderar på hur världen sett ut i dag om webben aldrig uppfunnits.