Översättningen av domännamn till IP-adresser sker med hjälp av så kallade namnserverprogram. Varje domännamn har minst en namnserver på internet som är auktoritativ för den.
En sådan namnserver innehåller (bland annat) information om vilken IP-adress som gäller för domännamnet.
Eftersom ansvaret för olika delar av DNS-informationen fördelas på flera händer sker uppslagningen i flera steg, även om det i allmänhet går blixtsnabbt att få tillbaka DNS-svaret. När du skriver in www.example.se i webbläsaren på din dator måste det till en DNS-uppslagning för att datorn ska få fram vilken IP-adress den korresponderande webbservern har. Uppslagningen sköts av en frågande namnserver på internet som exempelvis kan tillhandahållas av din internetoperatör. Har du tidigare besökt webbplatsen www.example.se kan hela eller delar av DNS-informationen finnas lagrad på den frågande namnservern. Om så inte är fallet krävs att namnservern upprepade gånger ställer en DNS-fråga ut på internet.
Börjar fråga vid roten
För att få fram IP-adressen som motsvarar ett visst domännamn börjar den frågande namnservern, som sig bör, vid roten. Frågan om domännamnet www.example.se ställs först till någon av internets rotservrar. På dessa finns information om vilka namnservrar som är auktoritativa för respektive toppdomän. För .se-domänen är det Internetstiftelsen som tillhandahåller de auktoritativa namnservrarna på internet. I svaret på frågan om www.example.se hänvisar därför rotservern till
Internetstiftelsens namnservrar.
Den frågande namnservern ställer då frågan om igen, fast denna gång till någon av Internetstiftelsens namnservrar. Där finns inte information om vilka IP-adresser som motsvarar alla de över 1 600 000 .se-domännamn som finns registrerade. Däremot innehåller Internetstiftelsens namnservrar alltid uppdaterade uppgifter om vilka namnservrar på internet som är auktoritativa för respektive .se-domän. I svaret på frågan hänvisar därför Internetstiftelsens namnserver till de auktoritativa namnservrarna för example.se.
IP-adressen hittas
Den som har registrerat ett domännamn är själv ansvarig för att peka ut auktoritativa namnservrar för det. Domäninnehavaren kan sköta driften av namnservern på egen hand, men vanligare är att lägga ut detta ansvar på till exempel ett webbhotell eller en internetoperatör. Oavsett vilket som är fallet vad gäller www.example.se så ställer den frågande namnservern frågan ytterligare en gång, nu till någon av de auktoritativa namnservrarna för detta domännamn.
Den auktoritativa namnservern för example.se svarar då med DNS-informationen för domännamnet www.example.se, inklusive IP-adressen till webbservern som din dator vill koppla upp sig mot. Den frågande namnservern vidarebefordrar sedan denna IP-adress till din dator och webbplatsen kan laddas ned till din webbläsare.