Vad händer egentligen när du skrivit in en adress i din webbläsare och tryckt på enter? Det är den öppna katalogtjänsten DNS vi har att tacka för att webbläsaren hittar rätt på nätet. Och tack vare DNS slipper du memorera dina favoritsajters IP-nummer.

I grund och botten är internet ett jättelikt nätverk som kopplar samman en enorm mängd datorer så att de kan kommunicera med varandra. För att kommunikationen ska fungera måste datorerna använda samma uppsättning regler för att skicka och ta emot information, så kallade protokoll. På internet används många olika protokoll, men det mest grundläggande av dem är internetprotokollet IP. Det är med hjälp av detta protokoll datorerna kan hitta fram till varandra via så kallade IP-adresser.

System för människor

En IP-adress är en unik nummerserie som identifierar varje dator som är exponerad mot internet. Det kan liknas vid hur varje telefon har ett eget telefonnummer i telenätet. Långa nummerserier fungerar fint för datorer, men för oss människor är de svåra att memorera. Därför har man utvecklat ett extra system för oss när vi vill nå fram till en viss resurs på internet, till exempel en webbserver med en viss sajt på eller en e-postserver som vi vill skicka e-postmeddelanden till. Det systemet kallas DNS (vilket står för domännamnsystemet).

Tack vare den öppna katalogtjänsten DNS kan människor använda domännamn, som till exempel internetstiftelsen.se, i stället för IP-adresser när de surfar, skickar e-post eller utnyttjar internet på något annat sätt. Då behöver man dessutom inte byta webb- eller e-postadress bara för att en server byter IP-adress.

Så får ett domännamn se ut

Ett domännamn kan se ut hur som helst, bara det slutar på en toppdomän, är unikt och följer vissa grundregler. Varje led i domännamnet får max bestå av 63 tecken och det kan endast innehålla tecknen a-z, 0-9 eller bindestreck, ”-”. Även om DNS inte uttryckligen förbjuder någon att använda andra tecken är det mer eller mindre garanterat att domännamnet inte fungerar på internet om man försöker göra det.

Eftersom många språk använder andra tecken än a-z, till exempel svenskan med sina å:n, ä:n och ö:n, har man hittat ett sätt att arbeta runt denna begränsning. Tack vare ett påbyggnadssystem till DNS som förkortas IDNA (Internationalized Domain Names in Applications) kan numera andra språktecken användas i domännamn genom att de översätts till koder som fungerar på internet. Så skulle till exempel www.räksmörgås.se automatiskt översättas av webbläsaren till www.xn--rksmrgs-5wa10.se, utan att användaren egentligen märker av det. Tyvärr fungerar detta system ännu inte felfritt vad gäller e-post.

Delat ansvar ger robust system

DNS är en jättelik, hierarkisk och distribuerad databas som översätter domännamn till IP-adresser, litet som en telefonkatalog översätter namn till telefonnummer. Att systemet är hierarkiskt innebär att informationen finns lagrad i en trädstruktur, vilket gör att det går snabbt att hitta fram till relevant information. Och att databasen är distribuerad betyder att informationen är utspridd på många olika datorer sammankopplade i ett nätverk, i detta fall så kallade namnservrar som finns spridda över hela internet.

Båda dessa egenskaper gör det möjligt att fördela ansvaret för olika delar av databasen på olika händer. På så vis förblir systemet stabilt och robust i sin helhet även om problem uppstår i någon enskild del av det.