Internetstiftelsens vision är att alla ska vilja, våga och kunna använda internet. Därför arbetar vi aktivt med att sprida information och kunskap till allmänheten samt till lagstiftare och rättsväsendet, så att de kan ta fram effektiva verktyg för att motverka olagligt innehåll på nätet.
Internetstiftelsen är för ett öppet internet och värnar om yttrandefriheten. Samtidigt är det viktigt att det finns rättssäkra och effektiva verktyg för att arbeta mot brottslig verksamhet och olagligt innehåll på nätet. Utifrån vår roll som ansvarig för den svenska toppdomänen .se bidrar vi till det arbetet.
Internetstiftelsens verksamhet regleras bland annat av toppdomänlagen, som säger att vi ska föra ett register över alla .se-domännamn som har registrerats av en domännamnsinnehavare. Det finns också särskilda villkor och regler som gäller för de som har registrerat ett domännamn.
Vad är ett domännamn?
Varje dator eller annan enhet som går att nå via internet har en unik IP-adress, som består av ett antal tecken. De flesta som surfar på internet använder dock inte IP-adressen för att komma rätt, utan ett domännamn. Det finns till för att människor ska slippa komma ihåg de numeriska IP-adresserna.
Vi kan likna IP-adressen vid koordinater på en karta, som visar var saker och ting ligger. Domännamnet är då snarare en gatuadress som i klartext låter användare hitta rätt. En del av domännamnet är toppdomänen, som är reserverade för enskilda länder (exempelvis .se) eller generiska toppdomäner så som .com eller .org.
Hur hjälper Internetstiftelsen till?
I enlighet med toppdomänlagen ska det i registret över domäner finnas uppgifter om vem som är innehavaren av domänen, så som namn, e-post och postadress. Dessa uppgifter ska vara korrekta.
Vissa utredande och verkställande myndigheter kan besluta att Internetstiftelsen ska lämna ut uppgifter ur domännamnsregistret. I dessa fall har vi en skyldighet att tillhandahålla myndigheten de uppgifter som efterfrågas. Här kan du läsa mer om utlämnande av uppgifter.
Vi har ett team som kontinuerligt arbetar med att kontrollera innehavaruppgifterna i domännamnsregistret. Dessa kontroller gör det svårare att använda domännamn på ett brottsligt sätt. Om uppgifterna är ofullständiga eller felaktiga har Internetstiftelsen rätt att stänga av och ta bort ett domännamn.
Det är principen "först till kvarn" som gäller för tilldelning av .se- och .nu-domännamn. Den som först ansöker om en ledig domän får den utan förprövning. Om du anser att någon har registrerat ett domännamn du har rätt till kan du pröva tilldelningen av domännamnet genom Alternativt Tvistlösningsförfarande. Här kan du läsa mer om tvistlösning.
Lär dig mer hos Internetkunskap
Bli säkrare och bättre på internet. Här bjuder vi på vardagskunskap om nätet och digitala tjänster – allt från lösensordstips till saker att tänka på vid nätshopping.
Internetstiftelsen deltar dessutom i arbetet med att ta fram ny lagstiftning, och besvarar regelbundet remisser från regeringen i frågor som berör eller ligger nära vår verksamhet eller internet i stort. Vi skickar också själva ut förslag som berör vår verksamhet på remiss till berörda parter. Här kan du läsa mer om vårt arbete med remisser.
Vi bedriver flera satsningar som tjänar till att ge alla svenskar verktygen för att använda internet på ett säkert och ansvarsfullt sätt.
Internetstiftelsen arbetar aktivt med att sprida kunskap, och utbildar på olika nivåer i samhället. Det innefattar lagstiftare, rättsväsendet och myndigheter, men också organisationer och enskilda internetanvändare. Vi bedriver flera satsningar som tjänar till att ge alla svenskar verktygen för att använda internet på ett säkert och ansvarsfullt sätt.
På vår webbplats Internetkunskap hittar du filmer och texter om hur du använder internet och digital teknik bättre och säkrare i vardagen. Vi har också Digitala lektioner som är en fri lärresurs med lektioner som lär ut digital kompetens i grundskolan. Med Digidelnätverket arbetar vi för att öka den digitala delaktigheten genom mötesplatser, kampanjer och utbildningsmaterial. Vi tillhandahåller också rapporter och guider som gör det enklare att förstå och använda internets tjänster.
Varför tar Internetstiftelsen inte bort webbplatser med olagligt innehåll?
Det är inte Internetstiftelsens, utan rättsväsendets, roll att avgöra om ett visst innehåll är lagligt eller olagligt. På så vis beaktas viktiga aspekter som yttrandefrihet och rättssäkerhet.
När en domstol tar beslut om att stänga av domännamn tillämpas proportionalitetsprincipen, det vill säga att beslutet ska vara nödvändigt och att olika intressen ska vägas mot varandra. Internetstiftelsen följer givetvis svenska domar och beslut som berör domännamn.
Internetstiftelsen hanterar inte själva innehållet på internet, och kan inte ta bort material från servrar och webbplatser. Domännamnet kan som vi skrev tidigare snarast liknas vid en gatuadress eller telefonnummer. Det vi kan göra är att stänga av och ta bort ett domännamn från vårt register.
Det är inte Internetstiftelsens, utan rättsväsendets, roll att avgöra om ett visst innehåll är lagligt eller olagligt.
Att stänga av eller ta bort ett domännamn är en komplex fråga. Det kan orsaka problem för annat innehåll som inte är olagligt under samma domän som då blir svårare att nå, exempelvis andra webbsidor och e-post kopplad till domänen. En annan aspekt är att det kan ha en begränsad effekt, eftersom det problematiska innehållet förblir tillgängligt och lätt kan få ett annat domännamn, eller nås direkt via IP-adressen.
Vem är vem på internet?
På nätet finns flera olika aktörer som alla har sina respektive uppgifter att sköta för att du ska nå fram till den webbsida du surfar till. Denna kedja av inblandade parter är bra att känna till, så att du vet vem som har ansvar och möjlighet att lösa de olika problem som kan uppstå på internet.
Författaren kan vi kalla den som skriver och publicerar innehåll på nätet. Det är författaren som har det direkta ansvaret för det som hen publicerar – det betyder bland annat att se till att innehållet inte bryter mot några lagar så som hets mot folkgrupp, bedrägeri eller förtal. Författaren har också ansvar för att innehållet inte bryter mot exempelvis upphovsrätten.
På vissa webbplatser, exempelvis en tidning, kan det finnas en ansvarig utgivare som då har ansvaret istället för de olika författarna.
Domännamnsinnehavaren kallas den som registrerat och innehar en domän, som till exempel internetstiftelsen.se, hemnet.se eller amazon.com. Detta kan i många fall vara samma person som författaren, men inte alltid. För domännamn under toppdomänen .se måste som vi beskrivit ovan innehavaren registrera sig med korrekta uppgifter.
Värdtjänstleverantör (eller Hostingleverantör) kallas den som äger de datorservrar och så kallade webbhotell där webbplatser och innehåll lagras. Hostingleverantörer har som regel inte ansvar för det som andra lagt upp på deras servrar, förutsatt att de inte kände till det olagliga innehållet och att de tagit bort innehållet "utan dröjsmål" så fort de blivit medvetna om att det finns.
En variant av värdtjänstleverantör kan vi kalla Innehållsleverantör, som erbjuder en plattform för andra att publicera innehåll på, till exempel Facebook, Twitter och Youtube. Dessa kan dömas för medverkan till brott om en författares innehåll är olagligt, exempelvis enligt upphovsrätten eller brottsbalken. Men innehållsleverantörernas ansvar för vad som publiceras på deras webbplatser beror alltså på hur de agerar – de ska ta bort olagligt innehåll så snart de får reda på det.
Här finns den så kallade BBS-lagen som antogs 1998, och fastställer ansvar för den som tillhandahåller en tjänst att hålla uppsikt över meddelanden som postas, och ta bort sådana som "uppenbart utgör" exempelvis uppvigling, hets mot folkgrupp, barnpornografi eller bryter mot upphovsrätten. På grund av detta har många webbplatser med i sina användarvillkor att de kan ta bort innehåll som de tycker är problematiskt. Ett exempel är Facebook, som plockar bort inlägg från sina användare som bedöms som till exempel vilseledande eller diskriminerade.
Internetleverantören är den som gör det möjligt för någon att ansluta till internet. I Sverige finns flera olika leverantörer, exempelvis Bahnhof, Telenor, Tele2 och Telia. I normalfallet har internetleverantörerna inte ansvar för det innehåll som finns på internet, men i vissa fall kan de vara skyldiga att för sina kunder blockera åtkomsten till en viss webbplats. Detta avgörs i sådana fall av en domstol, efter begäran av en rättighetsinnehavare. Domstolen ska då avgöra om blockeringen av en webbplats är proportionerligt vägd mot internetanvändares yttrandefrihet och informationsfrihet.
Registraren kallas den som är återförsäljare av domännamn. Dessa är ofta också värdtjänstleverantörer, och erbjuder alltså sina kunder både domännamn och webbhotell, men inte alltid. När du vill registrera en ny domän är det en registrar du kontaktar, och det finns cirka 140 stycken som hanterar svenska domäner.
Registry kallas den som sköter drift och administration av en toppdomän. Internetstiftelsen är registry för toppdomän .se och för toppdomänen .nu.
I dagsläget finns det ingen särskild lag som ger registrarer eller registry ansvar över det innehåll som publiceras på nätet. Ansvaret för hur en domän används ligger istället hos domännamnsinnehavaren, det vill säga den som har registrerat och innehar domänen. Däremot är det vanligt att en registrar har ett separat avtal med sina kunder, som ger dem rätt att vidta åtgärder om ett domännamn till exempel är kopplat till olagligt innehåll.
Utöver detta finns det också företag som erbjuder sökmotorer, exempelvis Google, Yahoo, Microsoft Bing och Duckduck Go. Sökmotorer är ett väl använt verktyg, och för många lika viktigt som ett domännamn för att nå innehåll på nätet. Frågan om vilket ansvar företagen bakom dessa sökmotorer har är föremål för debatt, men är inte avgjord juridiskt. Däremot har många företag en egen policy kring innehåll, och tar sig rätten att filtrera bort visst innehåll från sökresultat.
