Avslöjanden som gjordes tack vare uppgiftslämnare

Vilket är världens mest kända journalistiska avslöjande någonsin? Tja, någon objektiv måttstock är svår att hitta men Watergateskandalen, de amerikanska journalisterna Bob Woodwards och Carl Bernsteins avslöjande om maktmissbruk på högsta nivå som 1974 tvingade president Richard Nixon att avgå, smäller högt. Men där hittar vi inte bara världens kanske största scoop, utan också världens mest kända uppgiftslämnare, "Deep Throat".

Utan "Deep Throat", som senare visade sig vara FBI:s tidigare biträdande chef, hade det legendariska avslöjandet aldrig blivit av. Men det hade knappast varit möjligt för "Deep Throat" att dela med sig av uppgifterna, om det inte var för att hans identitet kunde skyddas.

Ett drygt decennium senare pågår utredningen av mordet på Sveriges statsminister Olof Palme för fullt. En dag i mars kliver den dåvarande DN-journalisten Ann-Marie åsheden in på polishuset för det första i en serie möten med spaningsledare Hans Holmér. Därefter kommer hon i nästan ett år att "inbäddad" följa spaningarna efter Palmes mördare, ända fram tills Holmér tvingas lämna utredningen. Men stormen kring Holmér mojnar inte, och 1988 tvingar Justitiekanslern fram en bekräftelse från Ann-Marie åsheden om att hennes källa varit Holmér.

Trots detta ser många journalister tillbaka på den tiden med varm nostalgi. 1988 var det nämligen journalisten och branschens kollektiva hederskodex som garanterade källskyddet, och det var också därför det krävdes en ed för att avtvinga åsheden källans identitet. I dag, 26 år senare, är det inte lika självklart att åsheden ens behövt tillfrågas, och kanske ännu mindre självklart att alla journalister kan garantera källskyddet. Det stora flertalet journalister och deras chefer vet i dagsläget inte hur de ska värna källornas anonymitet på digital väg. En källa kan därför behöva välja både redaktion och journalist med stor omsorg.

I dag vet många vilka du kommunicerar med, och ibland även hur och när. Telefon- och datanätverk är inte alltid svåra att övervaka ens för en amatör, för att inte tala om den tillgång operatörer, myndigheter och arbetsgivare har.

Som ovan nämnt var ett av 2013 års största scoop Edward Snowdens avslöjande om den massiva övervakning USA och andra länder ägnar sig åt. Men Snowden var väl medveten om de risker som var involverade i avslöjandet, och arbetet med avslöjandet ställde enorma krav på digital säkerhet.

Man behöver inte ha ett avslöjande stort som Snowdens för att behöva kunna lite om digitalt källskydd. Inte heller behöver man hans expertis. Det vi kanske alla, i egenskap av möjliga uppgiftslämnare, kan komma att behöva någon gång är lite grundläggande verktyg och tankesätt med vilka vi kan skydda oss själva. Det är också därför den här handboken finns.