Datakommunikationen på internet

Vi behöver IP-adresser för att kunna identifiera varje dator på nätet och för att e-post och annan datatrafik ska hitta rätt. Domännamnen har kommit till för att vi lättare ska komma ihåg adressen, IP-adressens alla siffror kan vara svåra att memorera.

I grund och botten är internet ett jättelikt nätverk som kopplar samman en enorm mängd datorer så att de kan kommunicera med varandra. För att denna kommunikation ska fungera så måste datorerna använda samma uppsättning regler när de skickar och tar emot information. Dessa regelverk kallas protokoll och det mest grundläggande protokollet som används på internet kallas internetprotokollet och förkortas IP.

Som namnet antyder så skapades internetprotokollet för att nätverk av olika typ skulle kunna kommunicera med varandra (jämför ordet internet med till exempel internationell, interregional eller interplanetär). I dag används dock IP i väldigt många lokala nätverk likaväl som för kommunikationen dem emellan över internet.

Domännamnssystemet DNS har helt enkelt skapats för att översätta IP-adresserna till namn som vi människor enkelt kan komma ihåg.

När information skickas med hjälp av IP, så bryts den ned i små beståndsdelar som kallas IP-paket. IP-paketens information delas upp i ett antal skikt. Den information som ska överföras ”kapslas in” och är oväsentlig i själva dataöverföringen. Här är det i stället bara informationen om vilken dator som har skickat paketet och vilken dator som ska ta emot det som spelar roll. Baserat på denna information transporteras IP-paketen från en punkt i nätverket till en annan.

IP-adressen leder rätt

Det som gör att IP-paketen kan hitta fram till rätt dator är att alla datorer som är uppkopplade på internet har en så kallad IP-adress. Det är en unik nummerserie som identifierar datorn i nätverket, ungefär på samma sätt som alla telefoner har ett eget nummer i telenätet.

I den version av IP som har använts mest fram till i dag, IPv4, består adressen av 32 bitar (det vill säga ettor och nollor) eller 4 byte (1 byte = 8 bit). Vanligtvis skriver man ut de fyra byten i decimal form med punkter emellan, där varje siffergrupp (som kan bestå av numren 0–255) motsvarar en byte, så här:

192.0.2.170

Med IPv4 är antalet möjliga IP-adresser på internet begränsat. När antalet internetanslutna datorer ökade explosionsartat under 1990-talet utvecklades därför olika tekniker som gör det möjligt för flera datorer att dela på samma IP-adress när de ansluter till internet. På så vis behöver inte varenda dator ha en världsunik IP-adress. Den IP-adress som en dator använder på internet skiftar därför i många fall över tiden.

Inom de närmaste åren beräknas dock adressbristen trots allt bli så akut att det blir nödvändigt att inleda ett skifte till en ny version av IP, IPv6 (vilket du kan läsa mer om i kapitlet IPv6 och DNS). I denna version består en IP-adress av 128 bitar och är alltså avsevärt mycket längre än IPv4-adressen ovan. Denna övergång kan komma att göra tekniken där man delar på samma IP-adress onödig.

Varför finns domännamn?

Kommunikationen över internet sker alltså med hjälp av unika IP-adresser. Vad behöver vi då domännamnen till? Är det inte bara att använda adresserna? Det hade nog funkat fint om det bara vore datorer inblandade. Men domännamnen är ett hjälpmedel för oss människor, som har mycket lättare för att lägga ord och namn på minnet än långa nummerserier.

Det kan vara svårt nog att hålla några få telefonnummer, kort- och portkoder i huvudet, tänk dig då att försöka komma ihåg långa nummer för alla webbplatser du vill gå in på eller alla e-postadresser du vill e-posta till!

Domännamnssystemet DNS har helt enkelt skapats för att översätta IP-adresserna till namn som vi människor enkelt kan komma ihåg. Likt en telefonkatalog som översätter namn till telefonnummer så är databasen DNS en katalogtjänst som (bland annat) översätter domännamn till IP-adresser. Tack vare DNS kan IP-paketen skickas rätt när vi e-postar och surfar utan att vi behöver lära oss några otympliga nummerserier.

Och dessutom gör DNS att man inte behöver byta webb- eller e-postadress bara för att en server byter IP-adress.