Inledning

I dag har internet blivit en självklarhet i de flesta svenskars liv. Vi använder det både privat, i skolan och i arbetslivet, från fasta nät och mobila. Tack vare internet har vi vant oss vid att ständigt ha tillgång till en uppsjö av information, underhållning och tjänster av alla möjliga slag. Många av oss lever också delar av vårt sociala liv med hjälp av nätet, i synnerhet de yngre.
En hel del av dem som glatt använder internet till både det ena och det andra har aldrig ens reflekterat över vad som egentligen händer när de har skrivit in en adress i sin webbläsare och tryckt ned Enter-tangenten. Eller hur ett e-postmeddelande kan nå den tilltänkta mottagaren. Nätet har blivit något vi tar för givet, som bara funkar, så där alldeles av sig själv.
I själva verket är det ju inte så. Det finns en hel infrastruktur på plats bakom kulisserna och den måste fungera som tänkt för att du ska kunna surfa in på en webbplats eller skicka ett mejl. Den här guiden handlar om en av de mer grundläggande delarna av denna infrastruktur: den hierarkiska och distribuerade databasen DNS (förkortning för domännamnssystemet). Idén här är att försöka förklara vad detta är för något och hur det fungerar, helt enkelt lyfta lite på kulisserna och försöka svara på vad som egentligen händer där bakom, utan att grotta ned oss för mycket i de tekniska detaljerna.
Med tanke på det samhälle som har växt fram under de senaste 15 åren, där mer och mer kommunikation, handel och affärer sker på eller med hjälp av internet, är det nyttigt om fler av oss får ett hum om den infrastruktur som är själva grunden för nätet. internetinfrastrukturen blir en alltmer vital del av hela samhällsstrukturen.
Idag skulle väldigt lite bli gjort i Sverige om .se-domänen plötsligt slutade fungera och inga webb- eller e-postadresser som slutar på .se längre gick att nå. Därför kan det ur ett rent allmänbildningsperspektiv vara nyttigt att förstå i varje fall lite grann kring hur det fungerar.
Som redan nämnts är DNS en hierarkisk och distribuerad databas. Redan vid dessa ord kanske många läsare skyggar tillbaka och tycker att det blir för krångligt. Känner du så, bör du ändå inte sluta läsa redan nu. Exakt vad detta begrepp innebär kommer att förklaras längre fram. Att vi beskriver DNS på just detta sätt beror på att det lyfter fram de nyckelegenskaper som har gjort internet till en sådan framgångssaga med global spridning.
Den hierarkiska strukturen innebär att nätverket inte slutar att fungera bara för att det finns problem på en lägre belägen nivå, vilket gör internetinfrastrukturen mycket robust. Det kan liknas vid ett träd, där det inte spelar någon roll för trädets livskraft i sin helhet om några kvistar längst ut bryts av, eller till och med om hela grenar försvinner.
Det distribuerade ansvaret för domänerna inom DNS har å sin sida gjort internets enorma spridning möjlig. I och med att var och en ansvarar för sin beskärda del av DNS finns väldigt få inbyggda administrativa begränsningar för nätverkets spridning.
När DNS skapades 1984 var det just för att råda bot på de administrativa problem som internets föregångare Arpanet drogs med. Nätverket hade helt enkelt blivit för stort för att kunna hanteras centralt på ett smidigt sätt. Den hierarkiska och distribuerade strukturen var en genialisk lösning på problemet som öppnade vägen för den fenomenala utveckling som internet sedan fick.
Innan vi går in på hur DNS är uppbyggt och fungerar ska vi dock titta på något som kan sägas vara ännu mer grundläggande för internet, nämligen datakommunikationen.