Domännamn kontra varumärken

Sedan domännamnssystemet skapades har ständiga diskussioner pågått kring hur juridiken ska tillämpas när det gäller olika aktörers intresse och rätt till registreringen av olika domännamn.

Internet är globalt och en helt konfliktfri och smidig hantering av domännamnsfrågor blir snabbt en utopi när man betänker hur många olika företag, varumärken, organisationer och andra aktörer som världen över använder och registrerar domännamn. Kort sagt uppstår det krockar och tvister som måste lösas och hanteras.

När det gäller de svenska reglerna för .se-domänen är det i juridisk mening viktigt att skilja på domännamn och varumärken. Registreringen sköts av separata instanser och kraven för ensamrätt är olika. I praktiken innebär det att ett domännamnsskydd inte på något sätt kvalificerar för ett varumärkesskydd och tvärtom.

Om man däremot ser domännamn och varumärken som gränssnitt mot företagets eller organisationens målgrupper blir den juridiska skillnaden oviktig. Ett inarbetat domännamn kommer i verkligheten att fylla samma funktion som ett inarbetat varumärke, vilket till och med uppmärksammats i Nationalencyklopedins artikel om domännamn:

Domännamn infördes främst för att skapa en enklare teknisk möjlighet att beskriva adressen till en dator, men med tiden har de fått en innebörd som kännetecken, inte helt olik den som varumärken har. I denna roll tillskrivs ofta domännamn betydande värden.

Egentligen är det självklart att det blivit så här. Eftersom konsum-enter inte fäster något avseende vid om ett namn på en vara eller tjänst överhuvudtaget är registrerat, så gör de naturligtvis inte heller någon skillnad på om ett namn är registrerat som domän eller som varumärke. Det som avgör är istället vad namnet represent-erar, vilka associationer och värderingar det har i konsumenternas medvetande. Det innebär i sin tur att ett namn som är både domän och varumärke inte kan ha en innebörd på nätet och en utanför. En uppfattning om till exempel varumärket ”Fritidsresor” kan rimligtvis inte vara radikalt annorlunda än en uppfattning om domänen -”fritidsresor.se”, i synnerhet inte som båda presenteras med identisk grafisk form.

Begreppet varumärke

Om det alltså är viktigt att hålla isär domännamn och varumärken när det gäller den juridiska processen, så är det lika viktigt att inte särbehandla dem i kommunikationsprocessen. Det blir tydligare om vi använder oss av den engelska varu-märkesterminologin, som har två olika begrepp för vårt svenska ”varumärke”:

  • Trademark, som betecknar det namn eller grafiska märke som är registrerat och juridiskt skyddat.
  • Brand, som betecknar den uppfattning eller det renommé som marknaden associerar med det grafiska märket, till exempel att ”Volvo” =  ”säkerhet”. Ett brand kan naturligtvis inte ägas i juridisk mening, utan är en position företaget eller organisationen har erövrat i målgruppens medvetande och ständigt måste slå vakt om genom sitt agerande på marknaden.

Observera att de utländska uttrycken ”Brand” respektive ”Trademark” inte har någon bäring inom svensk juridik, utan används för att förtydliga principerna kring domäner och varumärken. Även om ett domännamn har en annan juridisk status än ett trademark, så har det samma förutsättningar att utvecklas till ett brand och principerna för hur det går till är desamma. Arenan är i båda fallen den mänskliga hjärnan och den arbetar inte med separata informat-ionssystem, utan hanterar alla typer av namn eller begrepp enligt samma principer.

Medan en varumärkesregistrering förutsätter en så pass tydlig särskiljning att det inte finns någon risk för förväxling, så är reglerna betydligt liberalare när det gäller en domännamnsregistrering. De enda kraven är att namnet är ledigt, att det inte av någon anledning är spärrat och att det inte strider mot svensk lag. I ett viktigt avseende är dock ett domännamnsskydd likvärdigt med ett varumärkesskydd: registreringen i sig ger ingen styrka eller attraktion på marknaden, utan den måste du bygga upp själv.

Vem äger ett domännamn?

Frågan om vem som äger ett domännamn är oftast ganska enkel att svara på rent tekniskt. Den som registrerat ett svenskt domännamn (under .se-domänen) hos en auktoriserad registrar (återförsäljare) är på pappret den som har rättmätig nyttjanderätt till domännamnet. På www.iis.se går det att söka på alla .se-domäner och se vem som registrerat en domän. Ibland får du dock bara fram information om vilken registrar eller återförsäljare som registrerat domänen, du kan då behöva kontakta återförsäljaren för att få mer information om vem som står bakom registreringen. Det är värt att notera att man inom domänregistrering inte använder begreppet ägande utan ref-ererar till nyttjanderätt och innehav.

Även om det vid en första anblick framstår som enkelt att avgöra vem som har rätt att inneha ett domännamn är det inte alltid lika lätt att avgöra vem som borde ha rätt att inneha ett specifikt domännamn. När frågor kring varumärken blandas in uppstår lätt menings-skiljaktigheter. Har en privatperson vid namn Niklas Ericsson till exempel mer rätt till namnet ericsson.se än bolaget Ericsson?

Vem har rätt till ett domännamn?

Frågan som har lika många svar som antalet parter i en tvist är vem som har rätt till ett domännamn. Det enklaste svaret är antagligen ”den som hann först med att registrera namnet”. Det är dock en sanning med modifikation. Det svaret gäller framförallt domännamn där det kan finnas många betydelser eller associationer för samma namn. Om flera personer heter Anders Andersson är det den Anders som först lyckas registrera andersandersson.se eller anders.se som har rätt till namnet. Men om det samtidigt skulle finnas ett stort och välkänt företag med namnet Anders Andersson och det är ett registrerat varumärke är ”först till kvarn”-principen inte lika given.

Som vi varit inne på tidigare innebär inte en registrering av ett varumärke hos Patent- och Registreringsverket (PRV) automatiskt en rättighet eller skydd av ett domännamn. Om du till exempel upptäcker att någon annan registrerat ditt bolagsnamn eller en av dina produkter som domännamn är det inte säkert att du kan -begära att få domännamnet överflyttat till dig om du inte kan visa att användningen av domännamnet ej är av berättigat intresse samt att reg-istreringen är gjord i ond tro*.

Så här skriver PRV angående varumärken på internet och regeln om förväxlingsbarhet:

En varumärkesregistrering hos PRV ger dig möjlighet att hindra andra från att i näringsverksamhet använda kännetecken som är förväxlingsbara med ditt varumärke. Kännetecken som liknar varandra anses som regel förväxlingsbara om de avser varor eller tjänster av samma eller liknande slag. Vad du därför får ta ställning till är om den verksamhet som bedrivs under ett domännamn dels är kommersiell men även om den har sådan inriktning att den står i direkt konflikt med ditt varumärke. Om verksamheten inte är kommersiell eller har en helt annan inriktning än din egen för de varor eller tjänster som marknadsförs under domännamnet kan det ofta vara fråga om -tillåten användning av ditt kännetecken som domännamn.

(www.prv.se/Varumarke/)

När det gäller det omvända, det vill säga hur stora -möjligheter -ägaren till ett domännamn har att bestrida till exempel en varu-märkes-registrering, är utsikterna betydligt mörkare. Det går inte att hänvisa till ett registrerat domännamn när till exempel en konkurrent lanserar en produkt med samma namn som ett domännamn du själv äger, så länge du inte även registrerat det som varumärke.

Så här skriver PRV om domännamnets ställning gentemot varumärkesregistreringen.

Enbart en domännamnsregistrering ger ingen ensamrätt att använda ett ord som ett kännetecken för varor eller tjänster. Den som har en domännamnsregistrering kan därför inte hindra andra från att använda ett identiskt ord som kännetecken i andra sammanhang. En domännamnsregistrering är alltså inte att jämställa med en varu-märkesregistrering eller ett inarbetat varumärke.

Så gör du vid en tvist

Även om det i många fall verkligen handlar om att vara den som hinner först att registrera ett domännamn finns det sammanhang och namn där både varumärkesaspekter och till exempel kopplingar till myndighetsnamn eller firmanamn gör att du kan ha rätt till ett domännamn även om någon annan registrerat det.

Det går bara att överklaga tilldelningen av ett domännamn i efter-hand och det kallas Alternativt tvistlösningsförfarande (ATF). Om du tycker att ett domännamn som någon annan registrerat borde tillhöra dig kan du lämna in en ATF-ansökan. Då kommer ärendet normalt att hanteras inom 30 arbetsdagar. Det går även att mot en avgift begära ett påskyndat tvisteförfarande. Då sker handläggningen inom tio dagar förutsatt att motparten inte besvarar ansökan.

När någon överklagar en tilldelning av ett domännamn bedöms tvisten enligt tre olika omständigheter (rekvisit).

  • Sökanden, det vill säga den som överklagar, måste ha en rättighet (exempelvis varumärke eller firma) med giltighet i Sverige.
  • Om innehavaren av domännamnet handlat i ond tro* när domänen registrerades eller användes.
  • Innehavaren ska inte heller ha en rätt eller ett berättigat intresse till domännamnet.

*Med ond tro menas en registrering med syfte att förhindra ett företag eller en organisation från att kunna använda sina egna varumärken eller kännetecken som domännamn, eller att registreringen haft uppsåt att störa affärsverksamheten.

Alla tre rekvisiten måste uppfyllas för att den som gjort en -ansökan om tvistlösning ska kunna få domännamnet överfört eller -avregistrerat.

I genomsnitt avgörs numera mellan 60 och 70 tvister per år. -Under 2015 avgjordes 66 tvister.

Tre tvister med olika utfall

www.iis.se kan du läsa om aktuella och tidigare tvister i domännamnsärenden. Genom att läsa om tidigare tvister går det att få en bra förståelse för hur reglerna kring .se-domänen tillämpas och hur ett alternativt tvistlösningförfarande går till. Här är tre exempel på tvister som behandlats.

Comedycentral.se

När humorkanalen Comedy Central lanserades i Sverige hade domännamnet comedycentral.se redan registrerats av en annan part. Denna part försökte sedan sälja domännamnet för 800 000 kronor till Comedy Partners som äger Comedy Central-varumärket. Eftersom den som först registrerat domännamnet comedycentral.se haft uppenbar kännedom om varumärket Comedy Central och alltså handlat i ond tro, dessutom med syfte att sälja domännamnet till Comedy Partners, blev beslutet att bifalla Comedy Partners ansökan om tvistlösning. Motparten förlorade alltså tillgången till domännamnet comedycentral.se.

Hittapunktse.se

Här är ett exempel på när någon försöker utnyttja ett redan befintligt domännamn och tjänst för att driva trafik till en egen tjänst. I det här fallet fanns en länksamling publicerad under hittapunktse.se -vilket vid tvistlösningen bedömdes kunna urvattna söktjänsten -Hitta.se:s kännetecken och vara vilse-ledande för besökarna. Reg-istreringen av hittapunktse.se skedde i ond tro för att dra nytta av Hitta.se:s varumärke och goda renommé. Beslutet blev att bifalla Hitta.se:s ansökan om tvistlösning.

Krog.se

Ägaren till varumärket KROG ansökte om tvistlösning för att -försöka få tillgång till domännamnet krog.se. Några år tidigare hade- -ägaren kontaktat den som registrerat krog.se och då fått reda på att domän-namnet var till salu för ”rätt pris”. Dock har domännamnsinnehavaren inte gjort några säljförsök från sin sida. Vare sig ond tro eller missbruk av varumärket har kunnat bevisas, inte heller kan -ägaren av krog.se sägas sakna intresse av att använda domännamn-et. Därför bifölls inte ansökan om tvistlösning och ägaren till varu-märket KROG får fortsätta sin verksamhet utan möjlighet att -använda krog.se. Detta hindrar dock inte att frågan senare kan -komma att prövas i domstol och gäller ATF i allmänhet.

Tvister utanför landet

När det gäller tvister om generiska toppdomäner som till exempel .com och .net regleras dessa av ICANN:s ”Uniform Domain-Name Dispute-Resolution Policy”. Av den framgår att eventuella tvister måste avgöras i domstol alternativt via en godkänd ”dispute--resolution service provider”. En av dessa är till exempel WIPO som står för World Intellectual Property Organization. Du hittar mer information på www.icann.org.