Pedagogik för äldre

Det brukar sägas att det inte går att lära gamla hundar att sitta. Fast det har visat sig att gamla hundar inte bara är bra på att lära sig, utan att de faktiskt är bättre på många intellektuella uppgifter än unghundar. Det gäller även människor. Äldre har fler associationsbanor och är bättre på att se sammanhang. Med åldern mognar samspelet mellan kognition, emotionell intelligens, förnuft, sociala färdigheter, livserfarenheter och medvetande. Äldre kan använda båda hjärnhalvorna till uppgifter som yngre bara använder ena hjärnhalvan för att klara av. Hjärnan blir dessutom starkare när den används och utmanas, på liknande sätt som muskler stärks av träning [1]. Den pedagogiska metoden ”lära genom att göra” passar lika bra i livets början som i livets senare skeden.

Överkurs: Aktiv inlärning

John Dewey, född 1859, var den amerikanske psykolog och pedagog som första gången beskrev den pedagogiska metoden ”learning by doing”. Det är en aktivitetspedagogik där teori, reflexion, val och handling hänger ihop. Kunskap måste kunna bli till nytta och ha verklighetsanknytning. Hans pedagogik gäller även idag, i alla åldrar och kanske speciellt hos äldre som inte sällan har kognitiva svårigheter. Konsten är att skapa trygga förhållanden så att den lärande vågar prova och sedan får möjlighet att öva många gånger. SeniorNet utgår ofta från medlemmarnas problem, så kallad problembaserat lärande (PBL).

Problembaserat lärande


 

Livslångt lärande

Individens lärande är inte avslutat i ungdomsåren utan fortgår och bör fortgå under hela livet. Det sker i olika typer av formell utbildning men även i arbetslivet och i vardagen.
Det är få som bestrider att människan har en förmåga att lära som följer henne livet ut. Lärandet avser då närmast förmågan att, mer eller mindre framgångsrikt och med olika lätthet, anpassa sig till förändrade omständigheter eller nya krav. I denna mening är det faktiskt så att människan lär så länge hon lever. Detta kontinuerliga lärande behöver dock inte med nödvändighet innebära en utveckling av individens kunskaper, kompetens eller personlighet, ett växande, utan kan tvärtom innebära en anpassning till ogynnsamma levnadsbetingelser, till exempel i form av passivisering [43].
Normalt ökar kunskapen med åren men när det gäller att utnyttja internet är det i nuläget snarast tvärtom. Det är de yngsta som tar sig fram obehindrat i den digitala världen, men när de äldre söker hjälp hos barn och barnbarn erfar de att dessa varken har tid eller tålamod. Ett företag som har gjort en affärsidé av generationsöverskridande lärande är eLots där unga lärare undervisar på datakurser för äldre [44].

Pedagogiskt dilemma

Hur löser man följande situation beskriven av en handledare i SeniorNet?

Vi har skapat ett Gmail-konto till medlemmen och gått igenom hur man skickar och läser e-brev. När vi är klara säger jag: ”När du kommer hem vill jag att du loggar in på ditt nya Gmail-konto och skriver ett e-brev till mig på den här adressen ”xxx@gmail.com”. Det kommer inget e-brev. Nästa gång vi träffas frågar jag varför och får svaret: ”Jag kom inte ihåg hur det var jag skulle göra”.
När det hade hänt med flera olika medlemmar skrev jag en kortfattad handledning, om hur du skickar och läser e-brev, som jag gav till dem som jag hade hjälpt att skapa ett Gmail-konto och som vi följde tillsammans den första träffen. Den innehöll mycket bilder och bara så mycket text som var absolut nödvändigt. De fick samma ”hemläxa” men det kom i alla fall inget e-brev. Nu var förklaringen: ”Nej, jag har så svårt att förstå sådana där instruktioner”.

Ovanstående beskrivning ger mig följande reflektioner:

  • Hur är det med motivationen? Vems behov gäller? Vill hen verkligen klara av att mejla på egen hand eller är det barn och barnbarn som trycker på?
  • Har hen någon kognitiv störning – kanske en begynnande demens – som gör det extra svårt?
    Överensstämmer den muntliga instruktionen med den skriftliga så att den skriftliga instruktionen blir en repetition på den muntliga och inte för in något nytt moment som inte har gåtts igenom? Har hen fått prova flera gånger själv under överinseende av handledaren? Repetition är ju ”kunskapens moder”.
  • Att individualisera datorstödet utifrån individens karaktäristika anses väsentligt [45]. Det är särskilt viktigt att möta de konkreta behov som den äldre har av användandet [46]. Tekniken i sig är sällan intressant, det är vad man kan göra med tekniken som motiverar. Internet är ett medel att utföra mer komplexa och betydelsefulla aktiviteter och inte ett mål i sig.
  • I handledarsituationen visar jag hur man kan göra och därefter låter jag alltid medlemmen prova flera gånger på egen hand innan jag släpper honom/henne. Jag försätter datorn i startläge och ser till att hen på egen hand kan leta sig fram till var och hur man beter sig för att lösa den uppgift de sökte hjälp för.
  • I kursledarsituationen (surfplattekurser) ger jag skriftlig dokumentation på det som har gåtts igenom. Den innehåller bilder med pilar på var man ska klicka/trycka. När det till exempel gäller konsten att skicka och ta emot e-post får de innan lektionen är slut öva genom att skicka flera mejl till varandra och när det gäller konsten att surfa på nätet får de flera uppgifter att söka svar på genom att googla. I denna fas håller jag mig i bakgrunden och hjälper bara till när de kör fast.
  • Som datorhandledare för äldre kommer man då och då att möta personer som dels är omotiverade, dels har oöverstigliga hinder för att lära sig ny teknik. Då kanske man hjälper bäst genom att avråda vederbörande från att skaffa en dator/surfplatta för att inte allt självförtroende ska gå förlorat.

Behovsanalys

För en del människor avtar förmågan att lära sig nytt med åren. Därför är det viktigt att man som handledare gör en behovsanalys. Vad är det hen behöver eller vill lära sig? Och så fokuserar man på just detta. De är sällan betjänta av att man passar på att lära dem annat som man tycker de bör kunna. Många blir dessutom irriterade när man gör ändringar i datorn som de inte har bett om. Det kan resultera i att de inte känner igen sig och får problem med sådant som har fungerat tidigare.

Metaforer

Äldre människor har ofta svårt att förstå vad olika datortermer betyder. Då kan man genom att använda metaforer, ord och bilder som de förstår, hjälpa dem att begripa vad som menas. När det gäller att skapa ordning och reda bland mappar och filer brukar jag ta jämförelsen med att städa en garderob. Man skaffar kartonger (mappar) för olika ändamål och skriver etiketter på kartongerna (mapparna) till exempel strumpor, kalsonger osv. Därefter sorterar man in plaggen (filerna) i olika lådor (mappar).
När det gäller att förklara vad ett operativsystem är kan man ta bilden av en dirigent (Windows, MacOS, Android, iOS, Linux) som dirigerar olika musiker till en fungerande helhetsupplevelse och när det gäller att förklara begreppet sökväg kan man beskriva hur man går fram och tillbaka mellan olika rum i sin bostad. Det går inte att hoppa från ett rum till ett annat utan man måste ofta passera ett rum däremellan. Det är bara att låta fantasin flöda. En lista över datatermer finns i slutet av denna skrift.

Engagemang

Jag har under mina år som handledare inom SeniorNet mött medlemmar med inställningen: ”Jag måste lära mig det här.” De har köpt en dator eller anmält sig till en surfplattekurs för att de ”måste”. De upplever att allt i samhället handlar om internet, att det inte går att köpa biljetter eller betala räkningar utan internet. På tv hänvisar man till webben i nästan varje program. Barn och barnbarn har också tjatat. Med den inställningen saknas motivation att lära sig hur det fungerar. Ibland blir min uppgift att tala om att man faktiskt kan leva utan internet, åtminstone ett antal år till. I andra fall försöker jag i stället, genom mitt engagemang, få medlemmen att inse att det faktiskt är kul att surfa på nätet och

  • att man kan få svar på praktiskt varje fråga man kan ställa sig.
  • att man kan lägga patiens, spela Sudoku, Wordfeud (Alfapet) och mycket annat på datorn/surfplattan.
  • att man kan titta på gamla tv-program och lyssna på radions sommarprogram precis när man själv vill.
  • att man kan hålla kontakt med nära och kära över hela jordklotet utan kostnad via e-post, Skype och sociala medier.
  • att arbete vid en dator eller en surfplatta är utmärkt hjärnträning.

Ganska ofta smittar min entusiasm av sig och medlemmen blir betydligt mer motiverad att lära sig. Att lära äldre att hantera datorer och surfplattor kan vara en stor utmaning. Därför kan lite pedagogisk kunskap vara på sin plats. Följande teoretiska avsnitt kan förklara varför en del äldre har så svårt att ta till sig den kunskap som förmedlas. Det kan handla om till exempel den läromiljö som erbjuds men också att den metod som används för att förmedla kunskap inte passar medlemmens lärostil. Det finns förvisso även andra skäl, till exempel en begynnande demensutveckling.

Kunskapsformer

Man talar om fyra f som står för fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet. Vissa människor har kunskap, men de är inte kunniga. De har inte lärt sig att använda sin kunskap. Det märks tydligt när en människa har bearbetat sin kunskap och tillägnat sig reflekterad kunskap.
Den som ser kunskap som en produkt ser människan som en mottagare av intellektuell och teoretisk kunskap som finns utanför mottagaren – i böcker eller hos experter. Metoden är förmedlingspedagogik och resultaten av kunskapsförmedlingen kan mätas. Den som däremot ser kunskap som en process uppfattar människan som sökare och kunskap som något som växer i människan själv om lärandemiljön är god. Arbetssättet varierar och resultaten är inte alltid mätbara. En människas personliga kunskap baseras på teorier, metoder, känslor, värderingar, färdigheter och förtrogenhet. Det finns tre olika huvudtyper av – eller snarare aspekter på – kunskap:

  • Faktakunskap (påståendekunskap, teoretisk kunskap).
  • Färdighetskunskap (praktisk kunskap).
  • Förtrogenhetskunskap (tyst kunskap, erfarenhetskunskap).

I själva verket är dessa kunskapsformer så nära förknippade med varandra att gränserna dem emellan är flytande.
Att lära sig att hantera datorer/surfplattor/surfmobiler handlar om att skaffa sig ny kunskap, att lära in ett nytt sätt att tänka, att lära in ett nytt sätt att bete sig och att få det nya att landa så att det blir självklart. För att det ska ske måste den lärande vara motiverad. Det måste vara intressant och kul att arbeta med datorer/surfplattor. Det går inte att genomföra den genomgripande kunskapsförändring som är nödvändig när någon är stressad eller känner sig piskad att förändra. De måste erbjudas en positiv, bekräftande och avstressad lärandemiljö. Lärandemiljö handlar inte bara om den psykologiska miljön. Även den fysiska miljön kan påverka lärandet. Placeringen i rummet är viktig. Störande ljus och ljud bör elimineras.

Checklista! Bra lärandemiljöer

En god lärandemiljö präglas av

  • bekräftelse
  • trygghet
  • tålamod
  • tillåtande atmosfär
  • ömsesidig respekt och tillit mellan lärare/
  • handledare och lärande
  • att den lärandes önskemål sätts i centrum
  • att man möter den lärande där hen befinner sig kunskapsmässigt
  • att undervisningen sker i den lärandes takt
  • att lärandet sker nerifrån och upp, eller snarare inifrån och ut
  • att den lärande upplever det som lärs ut som ­meningsfullt
  • att lärandet får ta den tid det tar.

Lärstilar

Människor tar till sig kunskap på olika sätt. De har olika personliga lärstilar. En del vill ha färdiga lösningar och teorier, andra vill söka sig fram till sin egen lösning och en del vill experimentera och pröva nya vägar. De flesta människor har ett favoritsätt när de ger sig i kast med att lära sig nya saker. Skillnaderna i inlärningsstilar är lika stora inom en grupp som mellan olika grupper, exempelvis kön, ålder, kultur. Det anses att mer än 3/5 av en människas lärstilar är genetiska (miljö, fysiologiska, psykologiska och uthållighet) och ungefär 2/5 är inlärt beteende. Ingen lärstil är bättre eller sämre än någon annan. Det finns olika lärstilsmodeller beroende på om man fokuserar på sammanhanget (situationen kring den lärande), sinnespreferensen (vilket sinne den lärande helst vill ta emot information med) eller bearbetningen av data (vilka strategier den lärande använder för att omvandla fakta till kunskap).
Människor känner ofta igen sig i minst två av dessa lärstilar
Aktiva Anna

  • lär sig genom konkreta upplevelser
  • trivs när hon kan pröva nya möjligheter
  • söker sig till spännande situationer och gillar utmaningar
  • är beredd att ta risker, men trivs inte när hon måste vara passiv och följa noggranna instruktioner.

Observante Olof

  • observerar och reflekterar
  • trivs i situationer där han får tillfälle att observera, samla information och analysera
  • vill helst slippa ta risker och trivs inte i situationer där han måste vara spontan, saknar faktaunderlag eller instruktioner.

Analytiske Arne

  • lär sig genom abstrakt tänkande och analyserande
  • vill gärna ifrågasätta, analysera och dra slutsatser
  • söker logik och goda argument
  • vill gärna ha tillgång till en modell eller teori
  • trivs inte med oklara mål och starka känslor, eller när det finns alternativa, motsägelsefulla lösningar.

Experimenterande Emma

  • lär sig genom att testa och experimentera
  • trivs med problemlösning, rationalitet och praktiska metoder
  • tycker inte om verklighetsfrämmande situationer och när praktisk tillämpning är omöjlig.

 

Vissa människor är aktiva experimenterare. När de får en ny teknisk utrustning börjar de genast att koppla ihop alla sladdar. Därefter undersöker de hur tekniken fungerar genom att trycka på alla knappar. Den praktiskt orienterade föredrar att lära genom att göra. Hen tar tag i det som ska läras på ett praktiskt plan och försöker direkt innan hen har läst instruktionsboken/manualen. Hen gör misstag, men vet att det ingår i lärandets villkor. Det finns enligt praktikern viktig kunskap i ett gjort och förstått misstag. Praktikern tycker inte om långa föreläsningar utan vill direkt arbeta med det som ska läras. Praktikern är ofta en naturbegåvning som när hen lyckas säger: ”Jag visste att det skulle vara så.” Ofta kan hen inte förklara varför eller ens hur hen gjorde.
Den teoretiskt orienterade läser först instruktionsboken. Hen lär sig bäst genom att läsa böcker, tänka och bearbeta materialet i hjärnan. Hen lär sig genom att ta in tankematerialet och sortera in det tillsammans med alla andra modeller som hen har skaffat sig genom åren. Nya saker som hen lär sig måste hålla ihop med det hen redan kan, annars får hen arbeta om sin tankemodell. Teoretikern uppskattar föreläsningar. Ofta räcker det med en bok för att hen ska ta in ny information och göra om det till konkret kunskap och kompetens.
De som har ett analytiskt lärande fokuserar sin uppmärksamhet på fakta och detaljer medan de med holistiskt lärande söker efter samband och helhet och gärna associerar det inlärda till andra ämnesområden. Ofta förknippas det analytiska sättet att tänka med den vänstra hjärnhalvan och det holistiska med den högra. En del människor är varken analytiker eller holistiker. De har drag av bägge typerna. Dessa människor kan lära sig allt de verkligen vill lära sig, men de kan inte fås att lära sig något som de inte är intresserade av. Dessa människor beskrivs som integrerade.

Vuxenlärande

Vuxna människor lär sig oftast bäst genom de erfarenheter de gör i sitt praktiska arbete. Denna erfarenhet tar de med sig när de nästa gång möter liknande problem. Det är uppgiftsbaserat lärande som gör att människor blir professionella och kan ta itu även med andra uppgifter än de som de har lärt in. De har lärt att lära. I många sammanhang tillämpar man problembaserat lärande. Att utgå från ett problem och lära utifrån detta är precis vad SeniorNets handledare ställs inför.

Hinder för lärande

När man står inför en individ som trots att man har ansträngt sig ändå inte förstår, än mindre på egen hand kan göra det man just har gått igenom, kanske det är dags för en analys av vad det kan bero på. Problemet kan ligga hos handledaren, hos den lärande eller i den lärmiljö som erbjuds. Det kan förstås också bero på båda parter. Här presenteras några tänkbara orsaker till att det som lärs ut inte går fram och landar på ett konstruktivt sätt i den lärande.
Problemet ligger hos läraren som:

  • Undervisar "över huvudet" på den lärande.
  • Använder ord som den lärande inte förstår – och inte vågar ­fråga om.
  • Går igenom ett för stort avsnitt utan mellanliggande träning.
  • Har orimliga förväntningar på den lärande.
  • Har för bråttom och skapar stress i lärmiljön.
  • Har en attityd som gör den lärande avogt inställd till lärande.
  • Inte bekräftar den lärande tillräckligt mycket.
  • Inte har förmågan att entusiasmera/engagera den lärande. En ­lärare bör träna sig i konsten att skapa en aha-upplevelse.

Checklista: Holistiskt lärande och helhetsupplevelsen

Vuxenundervisning bör bygga på den studerades egna erfarenheter och ge den lärande möjligheter att välja. Vuxna förväntar sig att få ta egna beslut. De behöver få veta varför de ska lära sig saker och de vill lära sig genom egna experiment och genom att lösa problem. De lär sig bäst när ämnet har ett omedelbart värde för dem. När du undervisar vuxna (äldre) bör du:

  • Ta reda på de lärandes tidigare kunskaper.
  • Börja omedelbart med meningsfulla uppgifter.
  • Förklara varför saker och ting lärs ut.
  • Stimulera människor att tänka själva.
  • Hjälpa människor att formulera sig.
  • Sätta in människors tankar och erfarenheter i ett sammanhang.
  • Upphöja människors egna tankar till något värdefullt.
  • Förvalta och förädla människors egna bidrag.
  • Undvika memorering och satsa på problemlösning.
  • Minimera informationen så att den inte är till hinder för lärandet.
  • Räkna med att vuxna har mycket erfarenhet och kommer från olika typer av bakgrund.
  • Fokusera på aktiviteter som stödjer självstyrt lärande.
  • Låta de lärande upptäcka saker på egen hand.
  • Ge människor alibi för att ta pauser och reflektera.
  • Ha en ödmjuk, tillåtande och icke fördömande attityd.
  • Vara uppriktigt intresserad av människors personliga utveckling.

Problemet ligger hos den lärande som:

  • Har bristande motivation.
  • Är okoncentrerad.
  • Har kognitiva svårigheter, begynnande demens, läkemedels­påverkan med mera.
  • Är otålig.
  • Är för trött för att lära.
  • Har bristande självkänsla och/eller självförtroende, inlärd hjälp­löshet.
  • Har skuldkänslor för att hen inte förstår.
  • Är rädd för att göra fel eller visa sin okunnighet.
  • Inte vågar fråga när hen inte förstår.
  • Har andra problem i livet som stjäl fokus från lärandet.
  • Helt enkelt inte vill lära sig men av olika anledningar känner sig tvungen att lära sig.
  • Har kommit till träffen för att få sociala kontakter och för att ­umgås mer än för att lära sig.

Problemet finns i lärmiljön som:

  • Är för bullrig, mycket oljud, många röster i samma rum med mera.
  • Är för varm, stekande sol med mera.
  • Inte är optimalt möblerad så att den lärande ser ordentligt på ­skärmen och/eller tangentbordet.
  • Är präglad av stress då tiden är för kort för det som ska gås igenom.

En lärare bör träna sig i konsten att skapa en aha-upplevelse.

Egen praktik

Om äldre ska behålla sina kunskaper och kunna arbeta självständigt även efter inlärningstillfällena är det en fördel om de får tänka själva och får minimalt med instruktioner. Det gör det lättare att även senare minnas hur man gör. Äldre som i en studie fick mycket detaljerade skriftliga instruktioner vid inlärningstillfällena visade mycket sämre resultat när det gällde att arbeta självständigt utan anvisningarna [45].

Spara
Spara
Spara
Spara
Spara
Spara