I sex kapitel har vi tagit upp vad unga gör på nätet, hur mycket man som vuxen bör veta om vad de gör, vad nätmobbning är och skillnaden mellan mobbning offline och online, hur vanligt det är, hur vi pratar med unga om nätet, hur unga skyddar sig och vad som är brottsligt. I det här sista och vägledande kapitlet ska vi försöka sammanfatta de olika avsnitten och komma med konkreta tips på vad vuxna i barn och ungas närhet kan tänka på, var det finns mer information att få och vilket ansvar skolan har.

Kapitel 1: Vad gör unga på nätet?

Internet är i dag en stor del av barn och ungas vardag, 94 procent av alla 13-åringar uppger att de använder internet varje dag²⁰. Det är via nätet som unga umgås, spelar spel, kommunicerar, uttrycker åsikter, sköter sitt skolarbete, söker hjälp, tar del av nyheter och letar information.

Vilka appar, spel eller hemsidor som är populärast skiftar från vecka till vecka och som vuxen kan det vara svårt att hänga med. Så även om det är viktigt att visa intresse, fråga och vara nyfiken, är det kanske ännu viktigare att vårda relationen med barn och unga så att du kan känna dig trygg med att de säger till om det händer någonting. Våga lita på att du har lärt dem så pass mycket att de kan ta hand om sig själva, både på och utanför nätet.

Kapitel 2: Vad är nätmobbning?

Utsatthet på nätet kan bestå av elaka kommentarer, enstaka eller upprepade, kränkande bilder och filmer med eller utan tillhörande kommentarer, uteblivna gilla-markeringar som en form av utfrysning, hot om våld, kapade konton och fejkade profilsidor. När Bris tar emot samtal och chattar med unga så är det många som undrar vad det är de är utsatta för, de vill gärna kunna sätta ord på det. är det mobbning? Eller är det något annat?

Inom forskningen definieras mobbning utifrån tre kriterier: intentionen att skada, repetition av kränkningen och en maktobalans mellan offer och förövare. Om samma kriterier ska gälla för det som i dagligt tal kallas för nätmobbning är forskarvärlden oense om. Framför allt ifrågasätts repetitionskriteriet. En elak kommentar eller en taskig bild kan postas en gång, men sedan få flera gilla-markeringar eller delas och spridas vidare. Det gör att en kränkning som egentligen bara har utförts en gång kan upplevas som att den utförs igen och igen och igen.

Kapitel 3: Hur vanligt är det med nätmobbning?

Olika undersökningar visar olika saker, ibland kan det verka som att var och varannan ung är utsatt för kränkningar på nätet. När Bris och Internetstiftelsen ställde frågan i en enkät på webben uppgav 61 procent att de har blivit taskigt behandlade på nätet. I andra undersökningar uppger en tredjedel att de har blivit kränkta under det senaste året. Men då ska man komma ihåg att det är att jämföra med att de allra flesta av oss någon gång under det senaste året har fått ta emot en elak kommentar av någon vi har träffat offline, ansikte mot ansikte. Det som förekommer utanför nätet, förkommer såklart också online och sammantaget kan man säga att barn och ungas vardag på nätet i de allra flesta fall är väldigt odramatisk.

Kapitel 4: Hur pratar vi med unga om nätet?

Barn och unga som är utsatta för mobbning drar sig ofta för att berätta det för en vuxen. Det kan kännas skamfyllt, av olika anledningar. Detsamma gäller utsatthet på nätet. För att förmå barn och unga att berätta och söka stöd och hjälp när de behöver det, är det viktigt att visa intresse för vad de gör på nätet, vara nyfiken utan att inkräkta och att lyssna utan att vara dömande.

Många vuxna oroar sig för att barn och unga spenderar för mycket tid framför datorn. Men vad är egentligen för mycket tid? Ett sätt att förhålla sig till skärmtiden är att i stället fundera på hur den påverkar resten av livet. När barn och unga börjar välja bort saker som de annars brukar tycka är roligt, slutar att träffa vänner eller kanske framför allt börjar missköta skolan – då börjar det bli ett bekymmer.

Att ta ifrån barn och unga tillgången till nätet löser aldrig några problem, oavsett om det är för att skydda eller bestraffa dem. För även om det finns risker med nätet, så kan det också vara på nätet som utsatta barn och unga har vänner som de kan vända sig till. Prata i stället om hur ni tillsammans kan undvika det som är dåligt med nätet, men ha kvar det som är bra.

Kapitel 5: Barn och ungas strategier för att skydda sig

Många barn och unga har bra koll på vad de kan göra för att få stopp på eller slippa undan kränkningar på nätet. De vet att de kan bildgoogla en person som de chattar med, att de kan blockera/banna andra användare på sociala forum, i spel och i chattjänster och att de kan radera andras kommentarer på sådant som de själva har lagt upp. Däremot är de sämre på att anmäla kränkande innehåll till hemsidan där det förekommer och det kan vuxna hjälpa dem med. På Integritetsskyddsmyndighetens webbplats kan man få hjälp med hur man bör gå tillväga.

Kapitel 6: Vad är brottsligt?

Att veta vad som gäller på nätet rent juridiskt är inte alltid helt lätt. Grundregeln är att det som är otillåtet utanför nätet också är det på nätet. Mobbning i sig är inte ett brott, men kan bestå av handlingar som är brottsliga. Bara den som har fyllt 15 år är straffmyndig och kan dömas till exempelvis ungdomsvård och böter. Den som är under 15 år kan dock fortfarande dömas till skadestånd och när en person som inte är myndig döms att betala skadestånd kan föräldrarna tvingas betala delar av skadeståndet.

Skolans ansvar på nätet

Skolan har en skyldighet att förebygga och förhindra kränkande behandling, som till exempel mobbning. Det står i skollagen. Den som upplever att skolan inte har levt upp till de kraven kan anmäla sin skola till Skolinspektionen och Barn och Elevombudsmannen, BEO. Förra året tog BEO emot 3 575 anmälningar om upplevda missförhållanden i skolan. En majoritet av anmälningarna (72 procent) gällde grundskolan och ungefär en tredjedel handlade om kränkande behandling²¹. Oftast handlar det om elever som kränker andra elever, men i en mindre del av fallen handlar det om elever som upplever sig kränkta av skolpersonalen.

I Skolverkets allmänna råd om Arbetet mot diskriminering och kränkande behandling står det att påstådda kränkningar som har en koppling till verksamheten ska utredas, även om de inte har skett i skolan eller på skoltid. Och det görs ingen skillnad på offline eller online, det gäller alltså även kränkningar på nätet. Men hur bedöms vad som har koppling till verksamheten?

Med nätets intåg i barn och ungas liv har gränserna för var skolans ansvar börjar och slutar suddats ut. Vad är det som gäller om en elev blir utsatt för kränkningar av andra elever på nätet, hemma vid datorn på kvällarna? är det skolans ansvar att förhindra det? Det enkla svaret är ja. Det mer komplicerade svaret är, ibland. I skollagen står det att skolan har en skyldighet att utreda även kränkningar som inte sker i skolan, men som har en koppling till verksamheten. Koppling till verksamheten skulle till exempel betyda att det är elever från samma klass som skriver elaka saker till en annan elev på nätet, som den utsatte läser och mår dåligt över när hen är hemma. Vid ett tillfälle har BEO fattat beslut i ett sådant ärende och menade då att skolan är skyldig att utreda påstådda kränkningar, även om de skett på elevens fritid, om händelserna har kopplingar till verksamheten i skolan²².

”Eftersom det som sker på nätet, när det gäller elever, inte vanligen går att separera från den fysiska skolmiljön, bör lärare och skolhuvudmän ha beredskap att utreda och åtgärda nätkränkningar när skolan får kännedom om dem” skrev Kirsi Piispanen, förbundsjurist på Lärarförbundet, förra året.

Ta hjälp av varandra

Bris erfarenhet av vuxna som hör av sig till dem, framför allt föräldrar, är att de känner sig ensamma. Om deras barn är utsatt för kränkningar på nätet har de ofta dåligt samvete för att de kunde låta det hända. Samtidigt är de flesta öppna för att göra gemensam sak med skolan, och det går att göra på flera sätt.

Att få berätta om sin oro och dela sina tankar med andra vuxna som också undrar saker om barn och ungas liv på nätet, kan kännas skönt och avlastande. Kanske kan föräldrarna till eleverna i en och samma klass träffas och prata om vad de tycker är svårt och vad de tampas med? Det behöver absolut inte betyda att man lämnar ut sitt barn, men det kanske finns någon förälder som har lite bättre koll på hur det fungerar på nätet. Tillsammans kan man lära av varandra och tipsa och stötta varandra.

Många föräldrar går i sin egen lilla värld och försöker hålla uppe ett samlat yttre. Det kan göra att man tänker att man är ensam om sina problem, när det sällan är fallet. Alla barn och unga är på nätet i dag, vilket betyder att alla vuxna i barns närhet tvingas förhålla sig till det på ett eller annat sätt. Att som vuxen göra gemensam sak med andra vuxna är också ett sätt att visa intresse inför barnen, precis som att en förälder ringer och pratar med en annan förälder om det är någon som ska sova över. Då vet barnen att de vuxna bryr sig.

Öppna diskussioner – innan det har hänt

Hur man beter sig mot varandra i skolan inkluderar hur man beter sig mot varandra på nätet. Därför är det viktigt att hålla samtalet igång och på ett icke-dömande sätt även diskutera beteenden på nätet, utan att det har hänt något. Ett bra sätt är att låta eleverna diskutera med varandra under trygga former, med vuxna när varande. Tänker de att det är skillnad att säga något elakt till någon i klassrummet eller att göra det på nätet? Vad gör de om någon skriver något taskigt? Hur känns det? Hur mycket funderar de innan de lägger upp bilder, filmer och kommenterar på nätet? Vad tror de händer med det de lägger upp på nätet? Hur tycker de att samtalsklimatet är på nätet, skiljer det sig mot hur det låter i skolkorridoren? Varför då? Vad använder vi för språk när vi pratar med varandra på nätet?

När vi pratar om utsatthet på nätet ligger fokus av naturliga skäl framför allt på dem som utsätts. Men den som är utsatt kanske också utsätter andra, eller tvärtom, den som utsätter andra kanske själv också råkar illa ut. Att nå fram till dem som utsätter andra handlar om att få dem att förstå hur det känns att vara mottagare, att vara den som läser den elaka kommentaren eller ser den taskiga bilden. Hur skulle det kännas att befinna sig i den andra änden och få den där kommentaren som var så lätt att slänga iväg? För den som får reda på att någon är taskig mot någon annan på nätet handlar det också om att förklara att de lagar och regler som gäller ansikte mot ansikte även gäller online, det är inte mindre allvarligt att gå över gränsen på nätet.