Integritet - en rättighet

Integritet är inte bara något vi mår bra av att värna, det är också en rättighet. Och inte bara för vuxna utan även för barn. Det här kapitlet handlar om hur barns och ungas integritet skyddas av FN:s konvention om barnens rättigheter, den så kallade Barnkonventionen.

Det säger Barnkonventionen

Barnkonventionen antogs av FN 1989 och Sverige var ett av de första länderna att skriva under.

Konventionen består av 54 artiklar som alla rör barns rättigheter. Alla som är under 18 år räknas som barn. Att skriva under barnkonventionen betyder att man lovar att följa det som står i den. Det land som har skrivit under men som inte respekterar rättigheterna kan i dag bara ställas till svars moraliskt. Det är också därför många barnrättsorganisationer vill att Barnkonventionen ska göras till svensk lag. Något som regeringen under 2014 sa ska bli verklighet och arbetet med att införliva det löftet är påbörjat. Av de 54 artiklarna finns det fyra artiklar som kallas för huvudprinciper. De fyra artiklarna ska användas som glasögon när man läser de övriga artiklarna. De fyra huvudprinciperna är:

Inget barn får bli diskriminerat.

Barnets bästa ska alltid komma i första hand vid alla slags åtgärder som rör barnet.

Varje barn har rätt till livet och att få utvecklas till en trygg individ.

Alla barn har rätt att föra sin egen talan, bli tagna på allvar och bli lyssnade på.33

Läs mer!

Barnkonventionen i sin helhet och i förkortad version finner du på: www.unicef.se

Bland de 54 artiklarna finns ett antal som berör barn och ungas integritet. Här följer en genomgång av dem.

Artikel 12 handlar om att barn har rätt att bli lyssnade på. Det står bland annat så här: ”Konventionsstaterna skall tillförsäkra det barn som är i stånd att bilda egna åsikter rätten att fritt uttrycka dessa i alla frågor som rör barnet, varvid barnets åsikter skall tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad.” Det här handlar bland annat om domstolsförfaranden, som till exempel vårdnadstvister. Men det handlar också om alla andra sammanhang där beslut fattas som rör barnet – då har barnet rätt att säga vad hen tycker och vi är skyldiga att lyssna och ta barnets åsikter på allvar.

Artikel 13 handlar om yttrandefrihet. Där står det att ”Varje barn har rätt till yttrandefrihet, att tänka, tycka och uttrycka sina åsikter”. Att ha rätt att yttra sig beskrivs i artikeln som ”frihet att oberoende av territoriella gränser söka, motta och sprida information och tankar av alla slag, i tal, skrift eller tryck, i konstnärlig form eller genom annat uttrycksmedel som barnet väljer”. Var mottar, söker och sprider barn framför allt information i dag? Just det, på nätet. Och det gör de rätt i, så låt dem göra det!

Artikel 16 handlar om barns rätt till ett privatliv. Så här står det bland annat: ”Varje barns rätt till privatliv ska respekteras. Inget barn får utsättas för godtyckliga eller olagliga ingripanden i sitt privat- och familjeliv, sitt hem eller sin korrespondens och inte heller för olagliga angrepp på sin heder och sitt anseende.” Barn får inte utsättas för godtyckliga ingripanden i sin korrespondens eller i sitt privatliv. Det betyder att vi som vuxna inte har rätt att lägga oss i hur vi vill. Barn har rätt till något eget, precis som vi vuxna. De har rätt att ha konversationer online med vänner, nya och gamla, utan att vi kikar över axeln på dem. Men det skadar som sagt inte att prata med barn och unga om vad de gör på nätet, mer om det i kapitel 1.

Artikel 17 handlar om att ha rätt att tillgång till information. Det står bland annat så här: ”Varje barn har rätt att få tillgång till information via till exempel internet, radio och tv. Staten ska ta ansvar för massmediers roll när det gäller varje barns tillgång till information. Konventionsstaterna […] skall säkerställa att barnet har tillgång till information och material från olika nationella och internationella källor, särskilt sådant som syftar till att främja dess sociala, andliga och moraliska välfärd och fysiska och psykiska hälsa.”. Barn har rätt att veta. Statens uppgift är att säkerställa tillgången på information från massmedia. I vardagen betyder det kanske inte att alla har rätt till en egen dator, men däremot att barn inte ska fråntas möjligheten att söka information, till exempel via nätet.

Artikel 36 säger kort och gott att varje barn ska skyddas mot alla former av utnyttjande som kan skada barnet i något avseende. Det kan handla om att skydda barn från att tvingas arbeta i fabrik, eller att tas från sina föräldrar för att säljas till andra vuxna. Men det kan också handla om skydd mot att bli utnyttjad på nätet, av andra barn eller av vuxna som till exempel utger sig för att vara någon annan. Barn har rätt att bli skyddade mot utnyttjande helt enkelt, vilket gör det till vår skyldighet som vuxna att ta den uppgiften på allvar.

Vuxnas skyldigheter

Det är stater som signerar Barnkonventionen. Formellt är det alltså staten Sverige som har förbundit sig att följa konventionens artiklar. Men i förlängningen och i praktiken handlar det om att vi som bor i Sverige är skyldiga att följa konventionen. Som vuxna har vi ett särskilt ansvar eftersom vi har väldigt mycket makt över barns och ungas liv. När man pratar om barn och unga och deras liv på nätet är det lätt att hamna i diskussioner om hur gränslösa de är, som exemplet i inledningen till kapitel 7. Men barns integritet handlar också om rättigheter och därmed om våra skyldigheter. I alla diskussioner om och med barn och unga är det därför viktigt att ha med sig ett barnperspektiv. Det gäller i alla sammanhang, även när vi pratar med barn och unga om integritet på nätet. Så här skriver socialpedagogen Petter Iwarsson på Bris hemsida för vuxna, om att ha barnperspektiv i samtal:

”Barn visar i regel upp sig i linje med sin egen självbild. Om barnet vi har kontakt med är van vid ett negativt bemötande från vuxna kommer vi, om vi inte tänker oss för, med stor sannolikhet att bekräfta det mönstret. Det är väldigt lätt gjort. Konsekvensen av det skulle kunna bli att de som har störst behov av stöd kan få svårast att ta emot det, för att vi bekräftar deras bilder av sig själva som omöjliga, jobbiga, bortskämda, oviktiga, elaka eller liknande.”34

Det här går ganska lätt att översätta till diskussionen om barn och ungas integritet på nätet. Om vi fördömer, skuldbelägger och talar negativt med barn och unga om deras beteende på nätet får det sannolikt inte önskad effekt. Om vi i stället ser barn och ungas integritet som en rättighet och har barnperspektivet för ögonen är det kanske lättare att inte vara dömande.

Läs mer!

Läs gärna mer om barnperspektivet på Bris webbplats för vuxna: ­barnperspektivet.se