Vem har ansvaret på nätet?

Får man göra vad man vill på nätet? Det enkla svaret är nej. Det finns lagar och regler att förhålla sig till och alla som använder nätet har ett ansvar att följa dessa. Som Instagramfallet visade kan den som kränker andra på nätet dömas för förtal. Utöver förtal finns en rad brottsrubriceringar som till exempel förolämpning, olaga hot, sexuellt ofredande, utnyttjande av barn för sexuell posering, barnpornografibrott, dataintrång, brott mot personuppgiftslagen och hets mot folkgrupp. Den som begår något av de här brotten kan dömas i domstol.

För den som vill läsa mer om hur de här brotten definieras och vad konsekvenserna kan bli i form av straffansvar och skadeståndsansvar går det bland annat att läsa Hat på nätet, utgiven av Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (f.d. Ungdomsstyrelsen). I det här kapitlet ska vi i stället fokusera på källkritik och hur vi kan hjälpas åt att inte sprida lögner, förtal och annat kränkande på nätet.

Frilansjournalisten Jack Werner skriver om internet för Dagens Industri och tycker att vi bör införa grundläggande journalistutbildning på lågstadiet. Så här sa han i en krönika i radioprogrammet Medierna i P1 i Sveriges Radio: ”Alla barn ska veta vad det innebär att sprida vidare en uthängning, för alla kommer hamna inför en. Då är det upp till oss att se till att barnet vet vad som är rätt.”

Det han syftar på när han säger journalistutbildning är källkritik – alltså att klara av att bedöma hur trovärdig den information man tar del av är och att kunna granska källan till den informationen. Att vara källkritisk på nätet handlar dels om att undvika att bli lurad, att inte tro på något som inte är sant, dels om att undvika att sprida falsk information vidare. Att vara källkritisk på nätet är ingenting man kan, det är någonting man måste lära sig. Och det gäller både unga och vuxna.

Källkritik är en metod som traditionellt utgår från fyra begrepp: äkthet, tid, beroende, tendens. Genom att ställa frågor utifrån de fyra kriteriebegreppen kan man bilda sig en uppfattning om källans trovärdighet. Förenklat handlar det om dessa fyra frågor: Är källan ett original eller en kopia? Hur ny är informationen? Hänger källan ihop med andra källor? Finns det värderingar i källan som tyder på att den företräder ett visst intresse?

Att vara källkritisk på nätet är såklart lite speciellt och inte alltid helt lätt. I internetguiden Källkritik på internet kan man läsa om en lång rad svårigheter när det kommer till källkritik online. Det handlar till exempel om att internet är oändligt stort och innehåller oändligt mycket information. Allt som publicerats på nätet kan dessutom ändras när som helst, det är inte som en bok där det som står alltid kommer att stå där. Det är också lätt att förvränga information digitalt och få något att se ut som något annat än det är. Framför allt när det gäller bilder. Det är också lätt att vara anonym på nätet och därmed inte alltid så lätt att ta reda på vem som ligger bakom viss information. Människor kan dessutom enkelt publicera information utan att den förhandsgranskas av någon.³⁵

Men, trots alla svårigheter finns det en del du kan lära dig och därmed också dela med dig av till barn och unga.